Archive for the ‘Livet’ category

Prutar inte hos optikern

01 mars 2011

Igår beställde jag ett par nya progressiva glasögon för strax över 8000 kr (ja, det kostar så mycket att bli gammal!).  Det svider, men jag intalade mig att glasögon bär man varje dag. Om jag har dem i tre år så kostar de 7,30 kr per dag. Det är det värt att se bra. Och att se bra ut.

Idag var vi – i ombyggnationens spår – och tittade på barbod och stolar till det nya, fina köket (som nu är färdigslipat och färdigdammat!). Vi fastnade för ett snyggt bord med tre stolar, paketpris 9900 kr.

Vi försökte pruta en tusenlapp. Det gick inte. Några hundra kunde vi pressa priset. Vi sa att vi skulle tänka på saken.

Nu har jag tänkt. Om vi använder bordet och stolarna i fem år så kostar de 5,30 kr  per dag. Och eftersom vi är två som använder dem, till skillnad mot mina glasögon, så blir kostnaden bara 2,65 kr per dag.

Vad är det för logik som lär oss att det är ok att pruta hos möbelhandlaren men inte hos optikern? Nu har jag tänkt färdigt. Imorgon blir det affär.

http://www.ordochhandling.se

Annonser

Det dammar alltid mer än man vill tro

28 februari 2011

Snickaren är här. Vi ska göra en dörröppning större och byta ett köksgolv. Piece of cake, tycker Maken, men vi beslutar ändå att ta hit experthjälp. Så vi slipper jobba så mycket själva.

Igår, på söndag kväll, började Maken riva i lister för att göra klart för Snickaren. Men det är ju söndagkväll, försökte jag, vi ska ju se The Social Network. Se du, sa han, jag plockar undan. Så kan man ju inte göra när man är gift. Innan vi började se filmen var kylen tömd, flyttad och inpackad igen, alla möblerna utburna, alla hyllor nedmonterade och alla lister borttagna.

”Han sa att han skulle plasta in”, sa Maken, ”men det dammar nog inte så mycket. ” Det har jag hört förr. Jag tömde hallen på kläder och tillbehör. Stängde alla dörrar.

I morse kom jag på att jag skulle lägga skyddsklädsel på Bröderna Andersson-soffan i vardagsrummet. Ifall det ändå skulle damma. Då kom Maken på att det var nog bäst att plasta dörren till vardagsrummet. Bara utifall att.

Sen kom Snickaren. Han sa att det kunde damma en del när han sågade i väggen. Jag plastade öppningen mot hallen och tog bort vad som fanns kvar av ömtåliga prylar i köket. Sen sa Snickaren att det var en knepig vägg det här. ”Den dammar mycket mer än jag kunde tänka mig”. Han var en ovanlig Snickare, han fick låna dammsugaren och använde den också.

Nu har vi ett fint brunt dammlager, ungefär en halv centimeter tjockt på alla fria ytor på övervåningen. Själv har jag suttit i källaren och jobbat med ett behandlingsprogram mot stress. Nu har Maken kommit hem. Nu hör jag att dammsugaren går. Man kanske kan våga sig upp på övervåningen.

http://www.ordochhandling.se

Nu är det för kallt

15 februari 2011

Kylan håller sitt grepp om Sverige, temperaturen i Karesuando toppade i Morgonekot. När jag gick upp var det -24,5 (med lite påslag för att termometern sitter bredvid husväggen). Det kändes ändå uthärdligt. När jag tittade efter en halvtimme hade det sjunkit till -31!!!

Jag klarar inte detta. Jag tycker att allt blir farligt när det är kallt, jag tycker inte att det är det allra minsta exotiskt och tjusigt. Jag hatar att frysa. I år har jag ändå köpt en dunjacka som ser ut som en röd jätteboll och ett par superfina täckbyxor. Det hjälper inte. Jag tror att allt ska gå sönder när det är så här kallt. Vi väntar på att det ska ligga döda talgoxar under äppelträdet.

Jag hörde en gång ett samtal på en buss i Stockholm där en man på fullt allvar hävdade att skälet till att Sverige var en så framträdande ingenjörsnation var att det är så kallt här så vi måste sitta inne och jobba och då kan man göra bra uppfinningar och fina ritningar. I varmare länder blir man bara såsig i huvudet, menade han.

När det är -31 då gör man inga bra uppfinningar. Man tänker inte kreativt. Då tänker man bara på att överleva. Att snabbt pillra in motorvärmaren i kontakten, att försöka ställa om timern med tjocka skinnvantar, att stänga bildörren ordentligt trots att plåten beter sig underligt och att linda halsduken tätt, tätt runt halslinningen på jackan så att ingen kyla smiter in.

När man kommer in tar man av sig de tjocka skinnvantarna, knäpper händerna och ber en bön för att bergvärmen ska palla för trycket och ingen propp ska gå.

http://www.ordochhandling.se

För liten hippocampus, helt enkelt

09 februari 2011

Här räckte inte min hippocampus till

Jag brukar skryta med att jag inte blir sjuk. Mina barn säger emot mig; de säger att jag är olycksbenägen. Jag? Jag som aldrig brutit ett ben i hela mitt liv.

Men då påminner dom mig om när jag ramlade nerför källartrappen i Hortlax, när jag slet av ett senfäste på motionsgympan på Strömbacka, när jag knäckte ett revben på en ståltermos i Saxnäs. Små, små vardagsolyckor som i de flesta fall beror på att jag gör flera saker samtidigt. Att jag inte är fokuserad här och nu.

Denna vecka har det varit mycket nyhetsflöde om att det nu är bevisat att meditation och mindfulness stärker hippocampus och gör oss till lugnare och emotionellt kraftfullare människor. De gånger jag försökt meditera regelbundet genom åren är många. Det har inte varat så länge och uppenbarligen inte gett så mycket eftersom jag fortsatt att falla och drulla omkring.

Igår bestämde jag mig i alla fall ännu en gång för ett göra ett försök och tog några minipass under dagen. Det skulle verka snabbt, sa dom på tv.

I morse när jag varpå väg upp för trappan för att åka ut och köpa förtäring till dagens Jokkmokksfrämmande försökte jag samtidigt messa till min son om ett eventuellt besök på fredag. Dessutom tänkte jag att jag var ganska stressad och att faktiskt borde sätta mig ner och ta ett minimeditationspass innan jag åkte till smörgåsaffären. PANG! Där låg jag. Nästan. För jag lyckades räta upp kroppen precis innan framtänderna slog i klinkergolvet. Och telefonen hade jag kvar i mina messande händer.

Sedan satte jag mig faktiskt och mediterade i fem minuter.

http://www.ordochhandling.se

The Bechdel Test har förändrat mitt liv

31 januari 2011

Jag ser på världen med nya ögon sedan jag kom i kontakt med ”the Bechdel Test”.

The Bechdel Test är en feministisk ögonöppnare som frågar oss filmkonsumenter:

1. innehåller filmen minst två kvinnor i rollerna (de ska helst ha namn)?

2. talar dessa kvinnor med varandra (och inte bara med de manliga rollkaraktärerna)?

3. om något annat än män?

 

Helgen började inte så bra. Vi såg Indiana Jones och dödskalleskulpturerna eller något i den stilen. Den klarade bara första punkten.

På onsdag ska jag se ”Burlesque” med flickorna i min familj. Och vi ska garanterat tala med varandra om annat än män.

http://www.ordochhandling.se

Ge mig goda exempel i stället för politiska signaler

27 januari 2011

Jag ringde (nästan) till Ring P1. Jag tyckte jag ville klarlägga något viktigt om aktivitetsersättningen, men när producenten ringde upp så fegade jag. Det kändes som att jag inte kunde prata i radio utan att bli privat kring detta.

Men jag måste ändå skriva det jag tänker: Antalet unga med funktionshinder som beviljats aktivitetsersättning har ökat kraftigt och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson talar om en politisk katastrof. Det är det förstås för en regering som tror på arbetslinjen. Det är också en mänsklig katastrof om allt fler unga kommer stängs ute från arbetsmarknaden.

Men antalet beviljade aktivitetsersättningar är inte i sig ett mått på att unga inte kommer in i arbete. Aktivitetsersättningen ges till unga som p.g.a funktionshinder inte beräknas komma ut i arbete på ett år. Beviljade aktivitetsersättningar skulle kunna vara det stöd som behövs för att unga ges en chans till kompletterande åtgärder som de p.g.a sitt funktionshinder behöver. En kortare yrkesutbildning, en praktikplats i avvaktan på någon form av anpassad anställning.

Detta kräver i sin tur ett aktivt samarbete med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att skräddarsy långsiktiga planer för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden, i samverkan med företagen förstås. Detta samarbete saknas idag.

P.g.a. politiska signaler dras aktivitetsersättningen in för dem som med en rimlig insats skulle ha kunnat hjälpas ut i arbetslivet. Alternativet är försörjningsstöd. Siffrorna kanske pressas, men så gör också de unga. Det krävs oerhört mycket av ungdomar och deras familjer för att motverka den passivitet som det statliga systemet erbjuder. Skärp er, annars kommer de tillbaka som sjukpensionärer i vilket fall som helst!

Finns någon som kan visa på ett lyckat samarbete mellan AF, FK och företag i denna fråga? Ge mig goda exempel, jag behöver dem!

http://www.ordochhandling.se

 

 

Vi slipper förklara att vi tar avstånd från Lasermannen

14 december 2010

Jag tycker det är svårt att hålla isär tankarna kring nyhetsrapporteringen om självmordsbombaren. Det blir väldigt mycket muslimer – inte muslimer, fastän det handlar om kriminalitet – inte kriminalitet.

P 1 Morgon fokuserade väldigt mycket på bombarens tilltagande radikalisering när han pluggade i England och hans kritik mot det muslimska samhällets flathet mot västerlandet. Inslag om muslimska miljöer. Det kanske är bra. Det blir tydligt att det finns ett val för oss alla. Hellre snälla svarta barn än vita i Sing Sing, som redan Evert Taube skrev.

Tog idag del av Europols statistik på nätet om terrordåd i Europa:

1770 terrordåd totalt 2006-2009. 90% av dem är nationalist-/separatistdåd av högeraktivister, 6% är vänsterdåd och 3,5% är inte specificerade. 0,34 % – sammanlagt 6 terrordåd – är islamistiska.

Özz Nujen sa i P1 igår om den muslimske självmordsbombaren: ”Han var idiot. Varför måste jag förklara att jag tycker att han är en idiot? Ni behövde inte förklara att ni tog avstånd från Lasermannen.”

Lyssna mer till Özz, han är briljant! Och så älskar jag hans gnabbande med den likaledes briljanta side-kicken Barbro Hedvall.

http://www.ordochhandling.se