Arkiv för juli 2010

Bloggen tar lite ledigt

22 juli 2010

Sommaren mognar och kanske vi med. Foto: http://www.fotoakuten.se

Jag blir inte klok på vad sommaren ska vara när den är som bäst. För några av mina vänner: ett äventyrligt resande, ätande och dykande i främmande vatten. För en annan: inflyttning i nya huset och grävande i den överbevuxna trädgården varje ledig stund. En annan badar oavbrutet.

Själv har jag gått in för ett händelselöst liv på hemmaplan med lite jobbcoaching vid sidan om, vilket är hyfsat trevligt så länge dom inte ställer in sina besök och det gör dom då och då (dom vill väl också ha ledigt?).  Då har jag hunnit ladda för ett möte och så –  poof! blir det punka.  Då är jag redan igång och fortsätter jobba med något annat i stället. Så dom dagarna blir det inte mycket ledigt.

Men andra dagar: soliga, regniga, fuktiga. Dagar med ogräsplock, jordgubbsrensning, löprunda på morgonen, filmklubb på kvällen. Underbart trista, händelselösa dagar. Jag tror det är precis vad jag behöver. Leda är min melodi för att få upp ny arbetslust tull hösten.

Dvd-tips: ”The boat that rocked” – fantastisk feel good-film om den brittiska kommersiella radions framväxt. Mycket kul 60-talsmusik för oss som var med!

Lyssnartips: gårdagens Sommar med als-sjuka Tina Jansson: så otroligt osentimentalt och utan all klämkäckhet. En fantastisk människa, må du leva länge.

Bloggen behöver också ha tråkigt, sova ut, pilla på navelluddet. Ordbehandling tar en semesterpaus. Åter igen sen.

http://www.ordochhandling.se

Lite Littorin sent omsider

19 juli 2010

Om Littorinaffären vill jag bara säga innan jag glömmer bort vad jag tänkte från början:

1. Jag tycker det är konstigt att begreppet ”krishantering” numera verkar vara liktydigt med ”kriskommunikation”. För mig är kriskommunikation bilden av krisen, i Littorinaffären verkar kommunikationen ha varit krishanteringen i sig.

2. Jag tycker att Littorin skulle varit tydligare med den information han konfronterats med. Han hade kunnat vända det till sin fördel på presskonferensen som ytterligare ett exempel på medias makt. Det var naivt att tro att informationen inte skulle publiceras.

3. Jag tycker att även Reinfeldt skulle varit tydligare med den information han fått del av i samband med Littorins avgång. Hans agerande kändes oempatiskt och det märktes att Littorin ”numera tillhör dem han gärna avstår” (för att citera en gammal Björn Ulvaeus-låt)

4. Detta gör mig inte till socialdemokrat, utan bara till en naiv idiot som trodde att denna affär hade att göra med kvaliteten på hantverket och inte med ”dirty campaigning”.

http://www.ordochhandling.se

”Han är så snäll”

10 juli 2010

Farlig hund? (källa: http://www.greatdogs.com)

Danska djurvänner rasar mot det nya hundförbudet.

– Det här är en populistisk lag, säger amstaffägaren Aino Sandell Brentved.

– Det är ungefär som med invandrarna i Danmark. Bara för att 500 missköter sig säger man att det är fel på alla 300 000.

Hmm…intressant vinkling. Själv har jag genom åren varit mest rädd för obalanserade schäfrar, eller rättare sagt för deras missbrukande ägare som har dem som skydd mot omvärlden. Och en gång i skolåldern blev jag biten av en Welsh Corgi.

Dom ser man sällan nuförtiden. Kanhända dom fått inreseförbud?

http://www.ordochhandling.se

Mån i lobelian

08 juli 2010

Lägg märke till den prunkande undre lådan

Jag har satt upp de gamla blomlådorna över varandra på väggen, lite stylish ser det ut om jag får säga det själv. Lobelian blommar så det står härliga till och bäst blommar den understa lådan.

Det kan man räkna ut vad det beror på. När man vattnar den övre så rinner vattnet igen och vattnar därigenom BÅDE den övre och den undre lådan.

Detta påminner mig om en historia vi fick oss berättad på Socialhögskolan: på ett statligt barnhem någonstans i världen fanns en hel sal med utvecklingsstörda, övergivna barn. De flesta var inneslutna i sin egen värld, sökte ingen kontakt och verkade hopplöst förlorade för världen.

Med ett undantag: ett barn verkade må bättre än de övriga, lite piggare, lite mer utvecklingsbenägen. Hur kunde detta komma sig?

Jo, detta barns säng stod precis vid dörren, vilket innebar att all personal passerade förbi sängen varje gång de gick ut och in i rummet. Och varje gång de passerade, så lätt var det inte att säga något vänligt, stryka med handen över håret eller le i förbifarten. Någon natt när det var lugnt på barnhemmet, kanske till och med någon ur personalen tog upp barnet i famnen och stod så en stund.

Barnet som hade sin säng vid dörren fick helt enkelt mest kontakt, ja varför inte säga mest kärlek. Det var den stora skillnaden mellan detta barn och de andra barnen och därför utvecklades också barnet märkbart mer än de andra.

Ett vänligt ord, en klapp på kinden, lite mer vatten. SKillnaden kan synas hårfin men underskatta den inte. Det är mån i, som min svärmor från Luleå skulle säga.

http://www.ordochhandling.se

Allsången var inte bättre förr

07 juli 2010

Allsången väcker starka känslor

Jag kollade på Allsång på Skansen igår i alla fall, fast jag egentligen är lite skeptisk. Jag har mina släktmässiga skäl för att följa programmet.

Family Four-potpurriet var bäst, men där spelar kanske släktmässigheten in. Jaghamnade på FB-loggen om Allsång och fascinerades över de starka känslorna som följer programmet. Det var älska och hata hit och dit, mest Eric Saade, men också Mikael Wiehe och Marie Bergman.

Att programmet numera vänder sig till en ny åldersgrupp är lite komiskt. Det kräver en veckodos av pop och popartister. Mycket kommentarer igår kring att allsångslåtarna var okända. Det var Jules Sylvain, Family Four och Wiehe som bjöds som allsång (och Temperaturen är hög uti kroppen – men den måste dom väl ändå ha sjungit på nån utflykt med fritids?).

Allsången med Wiehe var ”Det här är mitt land”, den gamla Woodie Guthrie-slagdängan. Väl inne på You Tube (nej inte på den länken jag lade upp idag, du får leta själv!) ser jag att en massa andra historielösa individer hyllar Wiehe och skriver ”SD 2010” i loggen. Så kul det kan bli! Jag gissar att Hoola Bandoola och Musiknätet Waxholm också är okända fenomen.

Men visst var Wiehe bättre förr? Proggen var progg, men budskapet lite mer underförstått än på den nya skivan. Lyssna på ”Jakten på Dalai Lama” och jämför.

Allt var bättre förr, utom Allsång på Skansen.

http://www.ordochhandling.se

Äntligen!

05 juli 2010

Noterar med förundran att gruppen ”Välkommen till Sverige!” som jag skapade på Facebook i slutet av maj och som sedan kapades när jag försökte lägga ner den, nu äntligen inte längre har mig som skapare och kontaktperson.

Jag vet inte om det beror på att FB till slut har tagit mina vädjanden till sig, om administratörerna bestämt sig för att stå för att det innehåll de kontrollerar är något helt annat än programförklaringen för gruppen eller om det är en gudomlig makt som gripit in. Skönt är det i alla fall.

Drygt 800 medlemmar har gruppen, något färre än när vi fick lägga ner den. De hätskaste deltagarna verkar ha försvunnit och debatten har lugnat ner sig och är idag nästan balanserad. Den svenska flaggan från Kents skiva har bytts ut mot ett foto på vackra, svenska flickor med högblonderat hår och blågula fotbollströjor. Vem äger budskapet i en grupp som bytt ägare? Vad har främlingsfientliga krafter för glädje av en grupp som rekryterar meningsmotståndare? Var alla s.k. troll? Mobben jagar vidare mot nya mål.

Livet pågår. Nya grupper bildas och dör på Facebook. Jag läser på om svensk och europeisk invandringspolitik för att se hur detta påverkar min naivitet, tacksam för att inte längre förknippas med något som blev helt annat än vad avsikten var.

http://www.ordochhandling.se

Upplyftande rapportläsning i källaren

02 juli 2010

Idag skiner solen och värmen är på väg till Norrbotten. Själv sitter jag i en källare och går igenom projektrapporter för en jämförande studie och är lite kall om fötterna.

Det är inte synd om mig. Jag har valt det själv, jag får betalt och snart tror jag att får semester också. Men det som gör att det absolut inte är synd om mig är att det är så kul att läsa dessa projektansökningar och deras rapporter. Ni kanske tror att jag smörar för min uppdragsgivare nu och det gör jag kanske, men mest är det faktiskt kul. Jag får säkert minskat arvode för att det är så kul.

Kul, för att det bedrivs så mycket bra projektarbeten som man aldrig hör talas om. Kul, därför att det finns så många entusiastiska människor som brinner för saker och som klarar av att gå från ord till handling. Kul, för att det faktiskt finns pengar att söka, regionalt, nationellt och internationellt. Projekt för funktionshindrade, för unga arbetslösa, för unga mentorer, för mineralutveckling,  osv i all oändlighet. Och då har jag ändå bara läst några stycken.

Det blir ingen ironisk knorr på denna blogg. Jag är helt enkelt tagen av alla dessa bra initiativ. Tack Sverige. Nu sticker jag ut och springer i vår vackra natur.

http://www.ordochhandling.se