Bögjävlar, vd:ar och skrikande barn

Men det är vägen som är mödan värd…jo, tjenare! Har flugit hem från Stockholm till Boden för fjärde gången denna månad idag och denna resa tog priset. Jag hamnade bredvid en ung mamma med två små barn, som inte var stilla en sekund. De snurrade som vindkraftverk i Markbygden, rev och slet i broschyrerna i fickan framför oss och försökte påkalla hennes uppmärksamhet oavbrutet. Hon (som inte var svensk) svarade med att hota  ”I’ll smack your bum”, vilket kändes avgjort mycket otrevligare än själva barnoredan i sig.

Jag lyckades få byta plats, antagligen för att vi redan var försenade. Inlastningen av Luleå Hockeys trunkar som skulle hem efter nesan mot Djurgården fördröjde vår start med en dryg halvtimme. Och så lite de-icing därtill.

Väl i luften började barnen som nu satt strax snett bakom mig att skrika. Plus ett antal andra spädbarn som fanns i samma plan. Nånstans där i larmet lyckades jag somna, när jag vaknade skrek alla barnen fortfarande. Kabinpersonalen jobbade hårt med näsdroppar och vatten, men det verkade inte fungera på just dessa skrikande barn, som till slut hade arbetat upp sig till ett slags automatiskt skrikande. De kunde helt enkelt inte sluta. Mamman som helst bara ville slå dem, verkade ganska oberörd och fipplade mest med sin telefon.

Vi vacklade ut från planet, varvid den välpolerade stewarden påminde en Luleå Hockeyspelare om hans kavaj (LH-märkt). LH-spelaren kommenterade: Jajamensan….bögjävel! (det senare sagt när vi kommit ut i gången mot ankomsthallen). Jag säger inte vem det var, men han syns ofta på tv och kommenterar lagets insatser efter match.  Det vore intressant att höra de omdömen han yttrar i omklädningsrummet om LH:s motspelare.

Ändå härligt att vara hemma. Har bytt Flygtaxi mot Taxi 16 000, vilket är ett lyft. De är billigare och kör ofta på södra sidan älven, där det är vackrare.

Nu ägnar jag mina tankar åt dagens kulturnyhet, nämligen att Cissi Elwin Frenkel ska lämna jobbet på Filminstitutet. Hon har varit sjukskriven för utbrändhet sedan i somras. Nu har hon gått i terapi och blivit mycket friskare. Skönt.

Cissi Elwin säger såhär om sitt tillfrisknande: ”De säger att man inte kan bli utbränd två gånger eftersom man känner igen symptomen och när de kommer får man vila.”

Vad tror ni det är för typ av jobb hon går till? Hon ska bli vd och chefredaktör på tidningen Chef. Jag gillar verkligen Cissi Elwin och tycker hon har varit duktig i sina jobb. Men har hon inte lärt sig nånting i terapin? Hur ska hon kunna vila som vd och chefredaktör? Kommer hon att ha en vice vd som inte har några egna arbetsuppgifter utan kan hoppa in om hon behöver vila igen?

Allvarligt, Cissi: fanns det inget annat kul jobb du skulle kunna tagit om du nu verkligen lärt dig av med att vara en duktig flicka? Hur hade det varit att jobba som reporter? Eller i cafeterian på Tidningen Chef? Jag önskar dig all lycka till. Ring om du vill ha fler råd.

Det sistnämnda gäller även mamman på flyget och en av Luleå Hockeys spelare.

http://www.ordochhandling.se

Annonser
Explore posts in the same categories: Kommunikation, Kriser, Livet, Resor jag gör

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: