Arkiv för oktober 2008

Om prärieråttors sorg i allhelgonatid

28 oktober 2008

Här tänkte jag skriva ett inlägg – en enda rad – om att prärieråttor som skiljs från sin partner visar tecken på sorg.

Men sedan kom tankarna: Var det prärieråttor eller någon annan slags möss? Hur visste man att de sörjde? I vilken tidning läste jag denna forskningsnyhet? Varför lär jag mig aldrig att direkt klippa ur artiklar som fångar mitt intresse?

Så sorgligt att en enda vacker tanke kan bli helt söndertuggad av den inre censorn.

Annonser

Dubbel bokföring inte så dumt…

25 oktober 2008

I torsdags kväll var jag på en outhärdligt trist kurs i bokföring. Tristare än nödvändigt för att 1. jag ersatte min man som egentligen skulle lära sig grunderna i redovisning men som var bortrest och 2. det verkar finnas en tyst överenskommelse mellan alla ekonomer och människor som ska utbilda i företagsekonomi, att upplägget absolut inte får vara lockande! Om ämnet är trist så ska inte människor luras att tro att grundläggande koll på ekonomin kan vara intressant och viktigt. Nä, dela ut en fullproppad 8 kilospärm som handlar om bokföring och där samma begrepp förklaras på tre olika ställen och i olika dokument.  Sitt sedan bakom katedern och läs högt ur powerpointbilder som har nästan, men inte riktigt,  samma innehåll som utbildningsmaterialet så att eleverna hela tiden sitter och bläddrar och viskar och avbryter för att fråga vilken flik vi är på just nu.

Så tankarna vandrade iväg. Och landade i begreppet dubbel italiensk bokföring, som är grunden för vårt svenska redovisningssystem och betyder (tror jag ) att varje affärshändelse ska bokföras på två ställen så att inga transaktioner ”försvinner”. Borgar för genomskinlighet och ärlighet  – bra!

Är det då inte underligt att begreppet dubbel bokföring i vardagssvenskan nästan utan undantag används för att beskriva bedrägliga tillvägagångssätt, en slags dubbel agenda med uppsåt att dra omvärlden vid näsan?

F.ö. vill jag ge en eloge till de kvinnliga förundersökningsledarna i Carolin-fallet, som denna vecka visat sig vara ypperliga kriskommunikatörer. Raka svar, ja eller nej, tydliga motiveringar till varför de ibland inte kan svara och en känsla av att de verkligen försöker ge en trovärdig bild av det tragiska händelseförloppet. Riktiga människor som sköter sitt uppdrag med respekt. Heders brudar!

Karlavagnen

20 oktober 2008

I morse, då väckarklockan ringt, låg jag kvar i sängen en stund. Då såg jag, klart och tydligt, stjärnbilden karlavagnen genom fönstret.

Jag har sovit i samma säng, under samma fönster i mer än 25 år och aldrig lagt märke till det förut.

Eva

Joe Plumber inte rörmokare

18 oktober 2008

Ett trovärdigt varumärke är värt sin vikt i guld ( 147 kr för 24 K, gårdagens notering ). Det vet alla som någon gång köpt tjänster från en reklambyrå eller PR-konsult.

Det visste inte Joe Plumber (”Rörmokar-Joe”) som denna vecka varit på tapeten i den amerikanska presidentkampanjen, därför att han ställt Barack Obama mot väggen med frågor om demokraternas skattepolitik. Nu visar det sig att Joe varken heter Joe eller är rörmokare. Detta har kommit fram efter att rörmokarfacket gått igenom sina register och inte hittat debattören (som egentligen heter Samuel Wurzelbacher). 

Alla som sysslat det minsta lilla med marknadsföring begriper att namnet Samuel Wurzelbacher är värdelöst som varumärke (det låter som taget ur MAD!), så man kan begripa varför Samuel döpte om sig och dessutom lade till ett rekorderligt yrkesattribut för att bli lyssnad på. Tyvärr klarar inte trovärdigheten av mörkanden eller rena lögner, så idag får han sälja sitt guld billigt.

Men varför rörmokarfacket satte sig och gick igenom sina register, det förbryllar mig mer. Har de som organisation tagit ställning för demokraterna? Var Joe en skam för deras kromstålsblänkande yrkesheder? Är Joe en ökänd rörmokarwannabe som gång på gång missyckats med licenssvetsningen?

F.ö. är jag imponerad av vår svenske kung, som återigen har låtit munnen gå utan att frontalloben riktigt hängde med, denna gång av personlig rädsla för att vargstammen ska ”explodera”. Heja kungen! Det är fegt att lyssna på pressekreterare och professionella rådgivare.

Helgvila för tankearbetare

18 oktober 2008

Lördag morgon och huset är tyst. Efter en vecka av arbete i form av samtal, undervisning och resande njuter jag skamlöst av stillheten. Lyssnar inåt och låter mina egna tankar vandra planlöst mellan högt och lågt, livets ändlighet och dagens inköpslista.

Som så många andra som arbetar i språkets och tänkandets tjänst, präglas min vardag av att hålla fokus och tider, koncentrera mig på det väsentliga och sätta andras utveckling och lärande i centrum.  Att låta tankarna och det inre språkandet löpa fritt blir en välbehövlig vila.

Utanför mitt fönster stiger den bleka solen och skiner genom naket avlövade björkar. Vemodigt kanske, man framför allt kristallklart och överblickbart. En och annan skata flyger mellan träden, annars är det stilla.

Utsikt – utåt och inåt.

Om övertron på kommunikation

13 oktober 2008

                                                                                

Ibland, ja till och med ganska ofta, tycker jag att vår tro på kommunikationens betydelse är överdriven. ”Bara vi pratar med varandra, så…”

På tåget mellan Kiruna och Boden reser en mamma med en fyraåring och en bebis och hon verkar trött redan i Kiruna. Fyraåringen pratar oavbrutet med sin mamma, sitt bebissyskon, sig själv och hela världen samtidigt. Mamma svarar enstavigt , men förmanar flerstavigt. Leksakerna ramlar ner på golvet och rullar iväg längs tåggolvet, trots vad mamman nyss har sagt. Till slut får hon nog och skärper rösten:

”Men du lyssnar ju inte på vad jag säger!

”Nej, jag gör ju inte det! Jag lyssnar inte på vad du säger!”

Det uppstår en andlös paus när jag och resten av tågvagnen inser att de är helt överens om detta faktum. Förmodligen är de själva förvånade. Sedan fortsätter allt som förut igen.

Eller?

Om finanskris och vardagsoro

13 oktober 2008

Kan inte låta bli att ta upp tråden om finanskrisen, mediarapporteringen och hur det påverkar oss. Jag har, av och till, under de senaste veckorna funderat över varför jag inte orar mig. Varför funderar inte jag på att byta bank, sälja eller köpa fonder och varför lyssnar jag så förstrött då bankdirektörerna försöker lugnaoss i nyhetsprogrammen?

Om detta är en fråga om kommunikation så måste man ju fråga sig om felet sitter hos sändare, mottagare eller i själva budskapet. Det är ju onekligen ett pedagogiskt problem att få folk att förstå och på ett adekvat sätt oroa sig för något så svårgreppbart som finanskriser. (Var tar pengarna vägen ?) De som agerar sändare i dethär sammanhanget; Vad vill de egentligen förmedla? Är det för att det är så motstridiga budskap som gör det svårt att förhålla sig till?

Funderar ibland på om jag som mottagare har en hög oroströskel när det gäller så abstrakta och diffusa bekymmer. jag har ägnat 25 år av mitt liv åt att oroa mig för om barnen har det bra i skolan och gör sina läxor, om lönen ska räcka till den 26:e, om jag själv ska räcka till i dragkampen mellan yrkesroll och privatliv och en oändlig rad andra vardgsbekymmer.  Då känns det nästan som lyx att fundera över vad man ska göra med ett ganska begränsat sparkapital.

Vardagsbekymmer är helt enkelt underskattade som vaccination mot finansoro.

Nu ljusnar det utanför fönstret och det ser ut att bli en vacker höstdag. Vardagen kallar!

Eva