Arkiv för mars 2009

I valet mellan inre och yttre miljö

31 mars 2009

Idag har jag jobbat i i Luleå. Då körde jag 72 km tur och retur. Sen var jag hemma i Boden i en timme och därefter åkte jag till Luleå på yoga, 72 km tur och retur.

 Hade jag varit mer mån om vår gemensamma yttre miljö och polarisarna som smälter, så hade jag förstås stannat hemma. Men jag värnar om min inre miljö. Jag mår bra av yoga.

Förlåt mig, Greenpeace! Finns det någon plats i miljöhimlen för kluvna miljöaktivister som jag?

Annonser

Om genus och ringar

27 mars 2009

Inte ens under de år då jag jobbade åt försvaret delade jag toalett med så många karlar som jag gör på min nya arbetsplats. Det är ringen uppe varenda gång, liksom.

Nu väntar jag bara på plakatet som säger: Fäll upp ringen efter dig! Din mamma jobbar inte här!

Och gjorde hon det så skulle vi alla fall vara två som som föredrog nedfälld ring.

Bra förebilder är inte offer

26 mars 2009

Om jag inte just genomgick en styrelseutbildning skulle jag inte vara så säker på att Vanja Lundby Wedin gjort fel i sitt styrelseuppdrag, oavsett hur hur säker hon själv är på att hon har blivit grundlurad. Det är styrelsens uppgift att reglera vd-avtal, det är styrelsens uppgift att se till att det finns system för att ekonomin i företaget sköts på ett tillfredsställande sätt.

Kanske finns det dolda dokument, kanske inte. VLW har tillsammans med de andra ledamöterna skrivit under årsredovisningen och alltså godkänt den ekonomiska berättelsen.

Gudrun Schymna intervjuades i morse i P1 om hur det är när mediedrevet går och hon avslutade med att säga att kraven på kvinnor som gör fel är hårdare än kraven på män. Jag tror hon har rätt. Vi har sett många kvinnor falla snabbt, om än bara för en obetald tv-licens eller en toblerone.

Men jag menar också att kvinnor har lättare att falla in i offerrollen när vi blir angripna.  ”Det var inte jag, jag visste inget, jag blev grundlurad” . Det kommer ut dagliga kommunikéer om fel allt har blivit.

Det hade varit skönt att läsa VLWs argument om varför beslutet var rätt att fatta när det fattades och att styrelser fattar kollektiva beslut. Jag saknar Leila Freivalds som fräste ”Skäms!” åt journalisterna som belägrade hennes trappuppgång och jag saknar kvinnliga förebilder över huvud taget.

Skaffa er ett liv

20 mars 2009

Idag vid lunchtid hör jag ett radioinslag om direktörsbonusar och plötsligt väller ackumulerad ilska fram över mig, en ilska som jag måste ha arbetat upp under de senaste veckorna men som jag inte kommit i kontakt med förrän idag vid tolvtiden.

Jag säger det en gång för alla: Jag är spyless på direktörsbonusar!

Inte bara på vd:ar som stoppar på sig mer i bonus än de rimligtvis kan konsumera för (hur många fler bilar köper du om du tiodubblar din lön?) eller på chefer som plötsligt kommer till insikt om att det är riktigt att  tacka nej till bonus efter att mediedrevet gått ett antal dagar.

Utan också på mediedrevet, på insändardebatten, på de oändliga inslagen i debattprogrammen i radio och tv och i tidningar.

Sluta vara så missunnsam! På vilket vis blir ditt liv mindre värt för att någon annan tjänar en halv miljon i bonus?

Ägna dig åt klimatfrågan, åt utvecklingsstörda som bor på barnhem i Litauen eller åt att man borde sluta kasta tuggummi på gatan för att småfåglarna kan försöka äta upp det och så klistras näbben igen och de dör!!

Men sluta tjata om direktörernas girighet. Skaffa dig ett liv.

Friare och fräckare i Stockholm

06 mars 2009

För en halvtimme sen dealade jag till mig en fri hemtransport av mikrovågsugnen jag köpt i  85-årspresent till mamma.

Så lätt, så oansvarigt att vara på bortaplan och deala som om man aldrig gjort annat. Som att man var en helt annan, någon man leker att man är. Geografisk flykt skapar frihet och nya chanser.

Grattis på födelsedagen, Ingegerd!

En del borde inte messa

04 mars 2009

Fick ett sms i bilen från ett okänt nummer. Lakoniskt meddelande: ”framme”. Kollade på Hitta och det var nån kvinna i Växjö som absolut inte hade tänkt meddela mig var hon befann sig. Kanske någon annan gick och var orolig för henne och hennes resande?

Så jag svarade: ”du har skickat till fel person”. 

Tryck.

Nytt sms: ”Jag vet.”

Jag kan inte säga detsamma.  Skakar på huvudet.