Archive for the ‘Trädgården’ category

Dansen kring de hemmagjorda talgbollarna

06 februari 2011

Nu passar det att svirra kring talgen

Förra veckan var det fågelräkning i Sverige. Då skulle vi fjäska för våra småfåglar och hängde ut massor med frön och hemgjorda talgbollar. Dom var säkert hos grannen hela helgen, för hos oss var dom inte. De hemgjorda talgbollarna skydde dom som pesten. Vi rä’knade aldrig in några fåglar, vi som brukar ha fullt i äppelträdet.

I slutet av denna vecka märkte jag att talgbollarna var nästan borta. Antagligen snodda av skatorna. Småfåglarna klänger nu på den enda kvarvarande talgkakan, som är liksom inklämd i ett fyrkantigt galler.

Nu skulle det ha varit fågelräkning. Nu svirrar dom runt äppelträdet.

Eller har jag fattat fel? Var det inte en tävling om vem som hade flest fåglar i sin trädgård?

http://www.ordochhandling.se

Vi blev lite tagna på sängen trots att vi är norrbottningar

12 oktober 2010

 

Kruka med cyklamen i vintermiljö

Känner sig hemma!

 

Plötsligt tjöt det till i husknutarna och en massa snö blåste ner från norr. Lika osannolikt den 11 oktober som att Lill Lindfors faktiskt är 70 år eller att det varit istid 90 procent av de senaste 100 000 åren.

Det var nog tillfälligt. Jag letade fram motorvärmarsladden bakom en golfbag och en rulle täckpapp och anslöt den för att få bort ishinnan från vindrutan.

Krukan med cyklamen står äntligen i sitt rätta element på altanen. Högalpklimat.

http://www.ordochhandling.se

Tvehågsen vår i Boden

20 april 2010

Södergaveln blommar

Snöhelvetet på baksidan

Optimism och gränslöst vattnande

02 juli 2009

Stort och smått, högt och lågt. Jag skriver det som kommer upp i mitt huvud. Nu såhär i försemestertider börjar huvudet slappna av lite, inte tänka så stora tankar och framför allt inte tänka framåt. Plötsligt är nuet ett tidsperspektiv att ta i beaktande. Detta Nu som vi jagar genom meditation, yoga och Ola Schenströmkurser.

Nu håller vi tummarna för pionerna!

Nu håller vi tummarna för pionerna!

Nuet finns i min trädgård.  Fem gånger om dagen går jag och tittar hur mycket gladiolusarna har stuckit upp sina vassa knivblad genom myllan och lika många gånger (minst!)  inspekterar jag rotskotten på praktnävorna; små, brungröna och skrynkliga som nyfödda bebishänder.

Idag har den njurformade rabatten fått ett prakttillskott: två pionsamlingar, som vi tvunget måste flytta undan en hotande altanutbyggnad. 

Alla med minsta trädgårdsintresse (t. ex jag – med betoning på minsta!) vet att man inte ska flytta pioner. De har rykte om sig att vara ruggigt svårflyttade. Det tror jag inte på.

Man tar en god vän, som är duktig på trädgårdar. Man tar vidare en säck barkmull och tre säckar plantjord. Man tar en spade och gräver planteringsgropar. Därefter gräver man upp pionerna i tillämpliga delar (välvattnade!). J0rden ska också vara väl vattnad. Därefter planterar man pionerna i därför avsedda gropar och kollar NOGA att de inte hamnar djupare än de stod på förra stället (då blommar de inte om!). Man fyller på med jord och vattnar. Man håller tummarna och vattnar som f-n de närmaste veckorna.

Hur ska man kunna få en intresserad läsekrets om man ena dagen bloggar om pandemier och nästa dag om pioner? Vore säkert bättre med en tydlig profil. Tur att jag har kommit på att det finns kategorier för inläggen. Detta hamnar under Trädgård ( borde kanske ha en kategori som heter Aningslös optimism?).