Arkiv för maj 2009

Ett enat ansikte utåt

30 maj 2009
Blev det fel i beställningen?

Blev det fel i beställningen?

OK, vi vet att man inte alltid behöver vara överens om allting, men om vissa saker…?

Annonser

Ohälsa och storm

28 maj 2009

SR Norrbotten har ett verkligt sccop idag: ”Ohälsa ökar risken för cancer”.

Annars hade man ju kunnat tänka att det var tvärtom.

Klarade pärsen

Klarade pärsen

Hursomhelst är vi jätteglada över att stormen nu har dragit iväg från Boden och att de nyplanterade kryddorna överlevt pärsen i växthuset, som Stig håller på att göra fint.

Svårast i staben

27 maj 2009
Lättast är det praktiska jobbet

Lättast är det praktiska jobbet

Har tillbringat dagen i hällande regn i Arvidsjaur på en övning i katastrofmedicin för studenter på IKK (Internationella konflikt- och ?-) programmet i Umeå. Allt otroligt välorganiserat på K 4 av Socialstyrelsens akutmedicinska katastrofcentrum.

Lättast är att hugga i och göra något praktiskt ute på skadeplats och i sjukvårdstälten. Svårast av allt var som vanligt att leda och att arbeta i stab. 

Hur ska man kunna skaffa sig en överblick och göra rätt saker i rätt tid? Hur ska man kunna ställa om till ett helt nytt sätt att jobba när allting är uppoch nervänt? Vad är viktigt och vad kan vänta? Vem bestämmer?

Jag håller fast vid min inställning att det behövs en kurs i ”stabsarbete for dummies” och den borde vara obligatorisk för alla kommunledningar, ja för alla ledningar förresten.

Jag vill också uttrycka min tacksamhet till maken som påminde mig om gummistövlarna innan jag for iväg imorse.

Svamlig fågelmatning skapar hemtrevnad

26 maj 2009
Fåglar har ingen almananacka

Fåglar har ingen almananacka

Jo, vi är lite svamliga. Vi matar småfåglarna i slutet av maj. Det har jag lärt mig av Birgitta Pettersson, reporter på Piteå-Tidningen, men för mig kvinnan med världens vackraste trädgård.

Om man matar fåglarna på försommaren när inte så mycket annat finns att äta i naturen belönas man med fågelsång och vingsvirr när man är i rätt hörn av trädgården.  De känner igen oss och flyger fram så fort vi varit i närheten för att kolla om det kommit ny mat.

Det är trevligt att bjuda på ny mat. Det känns som att få barnen tillbaka. Eller hunden.

Förklädd Wanja skapade rubriker och dementier

25 maj 2009
Wanja är hon till höger

Wanja är hon till höger

Inte nog med att hon beviljar superbonusar till vd:ar, sitter i för många styrelser och låter maken bo gratis på lyxanläggning, nu har hon också förklätt sig och förnekar sin inblandning utanför sin egen bostad!

Man kan riktigt föreställa sig hur scoopkänslan brände till när Expressen intervjuade Wanja Lundby-Wedin och hon vägrade ge några kommentarer till de senaste skandalerna. Tyvärr var det inte Wanja som intervjuades utan en helt okänd kvinna, som idag pryder alla löp runtom i Sverige och som på expressen.se syntes ilskna till under rubriken ”Här brister det för Wanja”.  Expressen ber om ursäkt.

Jag läste dementin först och fattade ingenting. Inte förrän jag i kassan på ICA såg löpet och de braskande rubrikerna. Det är en värre synd i Mediasverige att dra sig undan från kommentarer än att faktiskt göra ett misstag – alltså skulle Wanja hängas. Igen.

Synd att en bra story sprack  och bra att ni bad om ursäkt så snabbt, Expressen. Men  – och nu låter jag väl som den gamla gnällspik jag börjar bli – fanns det ingen nyhetschef, redigerare eller reporter som var så allmänbildad att de kände igen Sveriges mest uthängda kvinna denna vår? Kontroll av fakta var en gång en journalistisk dygd.

Som sanden mellan fingrarna…

24 maj 2009
Tillsammans i skogen igen!

Tillsammans i skogen igen!

Mamma har varit inne på Huddinge sjukhus för hjärtflimmer. Catarina har varit hemma hos oss i Boden på ett tillfälligt gästspel. Samma tjej, men en annan också. Mån om sin vuxenhet och rädd för att bli insvept i mamma-fluffet. På fredagen vandrade vi med Ester på gamla jaktmarker i Piteå. Hon hoppade glatt mellan tuvorna och jag grät lite i smyg över allt som inte är längre.

För några år sedan hade jag händerna fulla av stökigt liv. Allt förändras hela tiden. Stöket har runnit mellan mina fingrar som sanden på Pite Havsbad.  Om det bara hjälpte att knyta handen lite hårdare skulle jag antagligen inte göra det.

Söndag eftermiddag bet jag huvudet av nostalgin och slängde halva innehållet i min stickkorg. Mjukt babygarn, kornblått angoragarn till 80-talsslipovern och ett heltjusigt mönster till ett sidenlinne med silkebroderier, lätt perforerat av valptänder.  Nystade upp lite naturfärgat bomullsgarn, alltid bra att ha till steken om man nu skulle få för sig att göra en sådan.

Omskakande om Vojakkala

19 maj 2009
Ur DN 090518

Ur DN 090518

Det är länge sedan någon artikel har skakat om mig så mycket som Maciej Zarembas ”En annan bild av Vojakkala” i gårdagens DN, där han ger just en annan bild av yxöverfallet och dess förhistoria än den vi tagit del av i länsmedia.

Jag är inte opartisk. Jag har jobbat med finska zigenare och jag har hunnit bekräfta en hel del av mina och de flesta andras fördomar. Så bilden av en galen familj som skriker och skränar och slutligen dunkar yxan i pannan på grannen passade naturligtvis in i en redan färdig ram i min begreppsvärld.

Och därför var det en skakande upplevelse att läsa om grannen som hade besöksförbud, men som kom beväpnad med pistol och ammunition, som spelat på zigenarnas starka känsla fär rent och orent och som (antagligen) skändat mammans grav i Finland. Om den systematiska bojkotten av familjen i byn och utfrysningen av dem som inte vill ställa upp på en bojkott. Om den tidigare utsatte grannen, präst till yrket, som vi sett blåslagen i en sjukhussäng, och som filmats när han ropat okvädinsord mot den nu dömde sonen. Osv.

Jag skäms. Inte för att jag vet mer nu än tidigare vad som är sant i denna historia, men för att jag så självklart tagit den första historien för given utan att ens fundera på om det fanns andra sätt att berätta den.  Historien om de tokiga zigenarna som satte skräck i en hel by och som dömdes som grupp.

Och jag undrar varför Zarmebas artikel inte lett till minsta uppföljning i länspressen idag.