Arkiv för februari 2011

Det dammar alltid mer än man vill tro

28 februari 2011

Snickaren är här. Vi ska göra en dörröppning större och byta ett köksgolv. Piece of cake, tycker Maken, men vi beslutar ändå att ta hit experthjälp. Så vi slipper jobba så mycket själva.

Igår, på söndag kväll, började Maken riva i lister för att göra klart för Snickaren. Men det är ju söndagkväll, försökte jag, vi ska ju se The Social Network. Se du, sa han, jag plockar undan. Så kan man ju inte göra när man är gift. Innan vi började se filmen var kylen tömd, flyttad och inpackad igen, alla möblerna utburna, alla hyllor nedmonterade och alla lister borttagna.

”Han sa att han skulle plasta in”, sa Maken, ”men det dammar nog inte så mycket. ” Det har jag hört förr. Jag tömde hallen på kläder och tillbehör. Stängde alla dörrar.

I morse kom jag på att jag skulle lägga skyddsklädsel på Bröderna Andersson-soffan i vardagsrummet. Ifall det ändå skulle damma. Då kom Maken på att det var nog bäst att plasta dörren till vardagsrummet. Bara utifall att.

Sen kom Snickaren. Han sa att det kunde damma en del när han sågade i väggen. Jag plastade öppningen mot hallen och tog bort vad som fanns kvar av ömtåliga prylar i köket. Sen sa Snickaren att det var en knepig vägg det här. ”Den dammar mycket mer än jag kunde tänka mig”. Han var en ovanlig Snickare, han fick låna dammsugaren och använde den också.

Nu har vi ett fint brunt dammlager, ungefär en halv centimeter tjockt på alla fria ytor på övervåningen. Själv har jag suttit i källaren och jobbat med ett behandlingsprogram mot stress. Nu har Maken kommit hem. Nu hör jag att dammsugaren går. Man kanske kan våga sig upp på övervåningen.

http://www.ordochhandling.se

Nya skilsmässosiffror oroar

24 februari 2011

”Matematik är väl inte min starkaste sida”, hävdar familjerådgivaren som är inbjuden till SvT:s morgonstudio för att kommentera den nya, oroväckande skilsmässostatistiken.

”Jag brukar säga att det handlar om 100% biologi, 100% psykologi och så lite sociologi däromkring”, säger hon och viftar lite runt med högerhanden.

Med ett sådant recept är det inte förvånande om siffrorna slår i taket.

http://www.ordochhandling.se

Vandringar i Borlänge

22 februari 2011

Takdropp i Borlänge

Jag tog 07.45-tåget till Borlänge. Det avgick i tid och det anlände i tid.

Efter att mina möten var slut vandrade jag upp mot centrum. ”Det finns inget centrum längre”, sa en man på Trafikverket till mig. Allt finns i Kupolen. Jag passerade Kupolen som var fylld av affärskedjor och skyndade mot det som kanske fortfarande var centrum. Jag frågade också några unga flickor om vägen. De var inte riktigt säkra på var ”stan” låg, men försökte verkligen hjälpa till.

Sen köpte jag sn snygg, grå kofta och bestämde mig för att besöka Jussi Björlingmuseet. Det var svårt. Ingen skyltning, ingen som visste. Fyra jag frågade var utsocknes, en var en gammal tant som hävdade att hon visste var Björlingmuseet låg – ”Ta bara till höger där borta vid det stora varuhuset”. Jag hittade inget varuhus, stort eller litet.  Sen frågade jag en ung kille som viftade lite obestämt mot en samling gamla faluröda hus i ett hembygdsområde. Sen gav jag upp.

Borlängebor – ni måste bli stoltare över pojken från Stora Tuna! Skylta mer! Och tydligare.

Drömtårtan var torr

Jag gick i stället på café i ett av röda husen. Jag köpte en drömtårta som var mycket torr. Jag tror att servitrisen försökte förklara det för mig när jag beställde, för hon sa att den var bakad på potatismjöl. Men inte förstod jag det, inte.

Men cafét var fint.Och servitrisen var gullig. Hon erbjöd mig en tryffel som kompensation för drömtårtan. Men jag tackade nej.

http://www.ordochhandling.se

Nu är det för kallt

15 februari 2011

Kylan håller sitt grepp om Sverige, temperaturen i Karesuando toppade i Morgonekot. När jag gick upp var det -24,5 (med lite påslag för att termometern sitter bredvid husväggen). Det kändes ändå uthärdligt. När jag tittade efter en halvtimme hade det sjunkit till -31!!!

Jag klarar inte detta. Jag tycker att allt blir farligt när det är kallt, jag tycker inte att det är det allra minsta exotiskt och tjusigt. Jag hatar att frysa. I år har jag ändå köpt en dunjacka som ser ut som en röd jätteboll och ett par superfina täckbyxor. Det hjälper inte. Jag tror att allt ska gå sönder när det är så här kallt. Vi väntar på att det ska ligga döda talgoxar under äppelträdet.

Jag hörde en gång ett samtal på en buss i Stockholm där en man på fullt allvar hävdade att skälet till att Sverige var en så framträdande ingenjörsnation var att det är så kallt här så vi måste sitta inne och jobba och då kan man göra bra uppfinningar och fina ritningar. I varmare länder blir man bara såsig i huvudet, menade han.

När det är -31 då gör man inga bra uppfinningar. Man tänker inte kreativt. Då tänker man bara på att överleva. Att snabbt pillra in motorvärmaren i kontakten, att försöka ställa om timern med tjocka skinnvantar, att stänga bildörren ordentligt trots att plåten beter sig underligt och att linda halsduken tätt, tätt runt halslinningen på jackan så att ingen kyla smiter in.

När man kommer in tar man av sig de tjocka skinnvantarna, knäpper händerna och ber en bön för att bergvärmen ska palla för trycket och ingen propp ska gå.

http://www.ordochhandling.se

Kriget i Katrineholm fortsätter

14 februari 2011

Genom min gode FB-vän Gert Frost förstår jag att den debatt om Katrineholmschefen och Katrineholms-Kuriren som jag skrev om senast blivit enormt intensiv i den sociala medievärlden. Jag hittar inte min inloggning till Twitter och jag har aldrig lyckats få grepp om dom där hashtaggarna ( själva begreppet låter lite flummigt för en som var med i tältstaden som byggdes på Skarpnäcksfältet 1972 för att dra bort eventuella demonstranters intresse för den stora miljökonferensen som genomfördes inne i Stockholms stad. Greppet lyckades – haschdimmorna låg täta över Skarpnäck och i stan var det tomt!) så jag är tacksam för alla som på FB gör sammanfattningar åt mig.

Troed Troedson är en annan sådan person. Han skriver om att Katrineholms-Kuriren blivit oerhört kränkta över Mattias Janssons påhitt att lägga ut deras frågor på nätet. På ledarplats har man kommenterat att kommunchefen inte uppfört sig artigt och att han, genom att publicera deras frågor, försökt ”förlöjliga” tidningen.

Det blir mycket hörsägen här och det bör man ju akta sig för, i verkliga livet som i cyberrymden. Men både traditionella medier och myndigheter  måste förstå att de inte längre äger informationsinitiativet. Journalister har ofantligt lätt att bli kränkta. Precis som många kommunchefer, för den delen.

http://www.ordochhandling.se

God öppenhet i Katrineholm

10 februari 2011

Den twittrande kommunchefen. Så beskrivs Mattias Jansson, kommunchef i Katrinholms kommun ofta. Och  med sitt engagemang i sociala medier väcker han mycket känslor bland Katrineholmsbor och anställda.

Igår hade han fått en lista med kritiska frågor från Katrineholms-Kuriren som handlade om just detta. Jag vet mången kommunchef som skulle bleknat inför denna lista och sedan behandlas den med största diskretion tills han/hon diskuterat färdigt med informationschefen om lämpligt budskap. Alternativt kontaktat sin medietränare. Been there, done that. Jag säger inte att det är fel.

Men så tänker inte den twittrande kommunchefen. Nej, han lägger ut frågorna i sin blogg och ber läsarna om hjälp att svara på dem. Ett kraftfullt sätt att visa på de sociala medierna effektivitet och användningsområde.  Man imponeras och får nya tankar.

http://www.ordochhandling.se

För liten hippocampus, helt enkelt

09 februari 2011

Här räckte inte min hippocampus till

Jag brukar skryta med att jag inte blir sjuk. Mina barn säger emot mig; de säger att jag är olycksbenägen. Jag? Jag som aldrig brutit ett ben i hela mitt liv.

Men då påminner dom mig om när jag ramlade nerför källartrappen i Hortlax, när jag slet av ett senfäste på motionsgympan på Strömbacka, när jag knäckte ett revben på en ståltermos i Saxnäs. Små, små vardagsolyckor som i de flesta fall beror på att jag gör flera saker samtidigt. Att jag inte är fokuserad här och nu.

Denna vecka har det varit mycket nyhetsflöde om att det nu är bevisat att meditation och mindfulness stärker hippocampus och gör oss till lugnare och emotionellt kraftfullare människor. De gånger jag försökt meditera regelbundet genom åren är många. Det har inte varat så länge och uppenbarligen inte gett så mycket eftersom jag fortsatt att falla och drulla omkring.

Igår bestämde jag mig i alla fall ännu en gång för ett göra ett försök och tog några minipass under dagen. Det skulle verka snabbt, sa dom på tv.

I morse när jag varpå väg upp för trappan för att åka ut och köpa förtäring till dagens Jokkmokksfrämmande försökte jag samtidigt messa till min son om ett eventuellt besök på fredag. Dessutom tänkte jag att jag var ganska stressad och att faktiskt borde sätta mig ner och ta ett minimeditationspass innan jag åkte till smörgåsaffären. PANG! Där låg jag. Nästan. För jag lyckades räta upp kroppen precis innan framtänderna slog i klinkergolvet. Och telefonen hade jag kvar i mina messande händer.

Sedan satte jag mig faktiskt och mediterade i fem minuter.

http://www.ordochhandling.se