Archive for the ‘Resor jag gör’ category

Vandringar i Borlänge

22 februari 2011

Takdropp i Borlänge

Jag tog 07.45-tåget till Borlänge. Det avgick i tid och det anlände i tid.

Efter att mina möten var slut vandrade jag upp mot centrum. ”Det finns inget centrum längre”, sa en man på Trafikverket till mig. Allt finns i Kupolen. Jag passerade Kupolen som var fylld av affärskedjor och skyndade mot det som kanske fortfarande var centrum. Jag frågade också några unga flickor om vägen. De var inte riktigt säkra på var ”stan” låg, men försökte verkligen hjälpa till.

Sen köpte jag sn snygg, grå kofta och bestämde mig för att besöka Jussi Björlingmuseet. Det var svårt. Ingen skyltning, ingen som visste. Fyra jag frågade var utsocknes, en var en gammal tant som hävdade att hon visste var Björlingmuseet låg – ”Ta bara till höger där borta vid det stora varuhuset”. Jag hittade inget varuhus, stort eller litet.  Sen frågade jag en ung kille som viftade lite obestämt mot en samling gamla faluröda hus i ett hembygdsområde. Sen gav jag upp.

Borlängebor – ni måste bli stoltare över pojken från Stora Tuna! Skylta mer! Och tydligare.

Drömtårtan var torr

Jag gick i stället på café i ett av röda husen. Jag köpte en drömtårta som var mycket torr. Jag tror att servitrisen försökte förklara det för mig när jag beställde, för hon sa att den var bakad på potatismjöl. Men inte förstod jag det, inte.

Men cafét var fint.Och servitrisen var gullig. Hon erbjöd mig en tryffel som kompensation för drömtårtan. Men jag tackade nej.

http://www.ordochhandling.se

Annonser

Bögjävlar, vd:ar och skrikande barn

08 december 2010

Men det är vägen som är mödan värd…jo, tjenare! Har flugit hem från Stockholm till Boden för fjärde gången denna månad idag och denna resa tog priset. Jag hamnade bredvid en ung mamma med två små barn, som inte var stilla en sekund. De snurrade som vindkraftverk i Markbygden, rev och slet i broschyrerna i fickan framför oss och försökte påkalla hennes uppmärksamhet oavbrutet. Hon (som inte var svensk) svarade med att hota  ”I’ll smack your bum”, vilket kändes avgjort mycket otrevligare än själva barnoredan i sig.

Jag lyckades få byta plats, antagligen för att vi redan var försenade. Inlastningen av Luleå Hockeys trunkar som skulle hem efter nesan mot Djurgården fördröjde vår start med en dryg halvtimme. Och så lite de-icing därtill.

Väl i luften började barnen som nu satt strax snett bakom mig att skrika. Plus ett antal andra spädbarn som fanns i samma plan. Nånstans där i larmet lyckades jag somna, när jag vaknade skrek alla barnen fortfarande. Kabinpersonalen jobbade hårt med näsdroppar och vatten, men det verkade inte fungera på just dessa skrikande barn, som till slut hade arbetat upp sig till ett slags automatiskt skrikande. De kunde helt enkelt inte sluta. Mamman som helst bara ville slå dem, verkade ganska oberörd och fipplade mest med sin telefon.

Vi vacklade ut från planet, varvid den välpolerade stewarden påminde en Luleå Hockeyspelare om hans kavaj (LH-märkt). LH-spelaren kommenterade: Jajamensan….bögjävel! (det senare sagt när vi kommit ut i gången mot ankomsthallen). Jag säger inte vem det var, men han syns ofta på tv och kommenterar lagets insatser efter match.  Det vore intressant att höra de omdömen han yttrar i omklädningsrummet om LH:s motspelare.

Ändå härligt att vara hemma. Har bytt Flygtaxi mot Taxi 16 000, vilket är ett lyft. De är billigare och kör ofta på södra sidan älven, där det är vackrare.

Nu ägnar jag mina tankar åt dagens kulturnyhet, nämligen att Cissi Elwin Frenkel ska lämna jobbet på Filminstitutet. Hon har varit sjukskriven för utbrändhet sedan i somras. Nu har hon gått i terapi och blivit mycket friskare. Skönt.

Cissi Elwin säger såhär om sitt tillfrisknande: ”De säger att man inte kan bli utbränd två gånger eftersom man känner igen symptomen och när de kommer får man vila.”

Vad tror ni det är för typ av jobb hon går till? Hon ska bli vd och chefredaktör på tidningen Chef. Jag gillar verkligen Cissi Elwin och tycker hon har varit duktig i sina jobb. Men har hon inte lärt sig nånting i terapin? Hur ska hon kunna vila som vd och chefredaktör? Kommer hon att ha en vice vd som inte har några egna arbetsuppgifter utan kan hoppa in om hon behöver vila igen?

Allvarligt, Cissi: fanns det inget annat kul jobb du skulle kunna tagit om du nu verkligen lärt dig av med att vara en duktig flicka? Hur hade det varit att jobba som reporter? Eller i cafeterian på Tidningen Chef? Jag önskar dig all lycka till. Ring om du vill ha fler råd.

Det sistnämnda gäller även mamman på flyget och en av Luleå Hockeys spelare.

http://www.ordochhandling.se

Men El Classico gick i Madrd

13 april 2010

Vägg på Carrer Comte d´Urgell

Just åter från Barcelona, ja jag säger det igen: just åter från Barcelona, för det känns så häftigt att äntligen vara en av dem som kan säga just det, finner jag den gråa snön som omger vårt hus rent outhärdlig. Nu regnar det, det kan man vara lycklig över för regn äter snön säger den  norrbottniska visdomen som odlats sedan samer och kväner först började diskutera om vem som äger landet.

Barcelona var precis så fantastiskt som man hoppas att en storstadstripp i april ska vara men sällan är.  Vi jagade på i vindens skugga och beundrade nyutsprungna träd och vacker arkitektur. Jag drack inget vatten i fontänen som lovar att man ska få komma tillbaka (jag tror generellt sett att det är bra att undvika att dricka vatten ur fontäner på storstadstripper) men jag ska ändå dit igen.

Jag blev så förtjust i denna världsstad att jag till och med blev besviken för att ingen fotbollsbiljett ingick i reseplaneringen. Gatorna låg öde och människor flockade på barerna. Varje mål och slutsignalen firades med nya fyrverkerier.

Varför tror dom att det går fortare?

Till och med resan gick bra utan förseningar. Däremot undrar man vilken skola resenärerna på Arlanda och Kallax gått i, när de tränger sig fram till bagagebandet som tonårsflickor på ett Ola-biljettsläpp. Ingen utom de åtta som hänger över bandet har en chans att se vilka väskor som kommer på bandet. Eller har det med konstruktionen på svenska bagageband att göra? Kan man kalla in en katalansk konsult här?

Resa i Tornedalen, del 3

29 juni 2009
Får vara med i Övertorneå

Får vara med i Övertorneå

I Övertorneå kyrka, en av Sveriges mest välbevarade träkyrkor från 1600-talet enligt turistbroschyren, söker jag svalka undan junihettan. Kyrkans orgel är den äldsta i bruk i Sverige, men jag får aldrig höra den tona.

Jag imponeras av de välbevarade målningarna på körläktare och väggar. En är benämnd ”kopparormen”, men när jag fråga den unga guiden om vad den rubriken står för, har hon ingen aning.

”Jag borde nog läsa Bibeln”, konstaterar hon. Ja, det borde du, eller i alla fall intervjua en präst om du nu har haft haft turen att få ett sommarjobb som guide i kyrkan.

Sen förvånas jag över att Judas finns i med i den tolvporträttiga raden av apostlar på en annan läktare, visserligen med en snara om halsen men ändå… Är inte det ovanligt att alla Jesu lärjungar avbildas? Jag trodde Judas liksom hade försatt sin chans att få vara med i gänget. Det känns skönt att man får vara lite som man vill i Övertorneå och ändå vara med. Om än med snara.

Här slutar min reseberättelse från Tornedalen.

Resa i Tornedalen, del 2

28 juni 2009
Fältprosten hyllar - något sent - sin familj

Fältprosten hyllar - något sent - sin familj

Jag tror inte att Överkalix räknas till Tornedalen, men vart räknas Överkalix? Norrbottens näst minsta kommun, ständigt tryckt mot marken av stigande arbetslöshetssiffror och en skenande demografi. Inte heller med Pajalas hägrande gruvbrytning i sikte. Det är lätt att bli lite nere i Överkalix.

Men här finns ljuspunkter. Seth Engströms ekipering lockar kunder från vida omkring. ”Många från Pajala (11 mil bort) åker till Luleå och handlar kläder, men dom som inte vill se likadana ut åker till Steh Engströms i Överkalix”, får jag höra under mitt besök i Tornedalen.  Jag köper en hippieinspirerad blus för att fira sommaren och Överkalix.

På kyrkogården finns en intressant gravvård i rostigt järn från 1826. Som en stor pizza-spade står den nerstucken i marken, säkert 1½ meter hög. Texten lyder:

”Åt en oförgätlig maka och VII barn
restes denna grafvård av dess mann och far
Fältprosten JG Borin.”

Man kan undra vad fältprosten Borin gjorde medan hustru och sju barn låg och dog i Överkalix. Kriget mot Ryssland var slut och Borin borde väl ha kommit hem för att ta hand om de sina, dess man och far.

Men mest tankar väcker den skylt som sånär får mig att bli överkörd på huvudgatan – Överkalix blommor och begravningsbyrå. Visst umgås man med tankar att diversifiera företagandet, komplettera konsultandet med lite måleriarbeten eller att köpa en flotte som kan köra sportfiskare på Luleälven. Bara för att få göra något annat än det man alltid sysslat med. Men blommor och begravningar – så genialt. Bägge affärsinriktningarna behövs lokalt på orten och lite breddning av verksamheten har aldrig varit fel. Jag måste åka hem och tänka hur min egen utvidgning av affärerna skulle se ut: Jord&Handling (kan för lite om trädgårdar) , Bord&Handling (lockande – finsnickeri tillhör de drömmar jag fortfarande när eller varför inte matservering? ) , Mord&Handling (här börjar vi kanske spåra ur lite…)?

Fylld av tankar styr jag kosan mot Pajala och midnattssolen.

Resa i Tornedalen del 1

27 juni 2009
Populärmusik på riktigt i Pajala

Populärmusik på riktigt i Pajala

I veckan som gick turnerade jag i Tornedalen, ett av mina favoritställen på jorden, fast mer på vintern än på sommaren. Nu var det 29 grader varmt i Överkalix, åska i Pajala och olidligt hett även i Övertorneå. I Pajala fick jag en guidad tur av Lena Mäkikaltio – tack Lena! Sov gott trots midnattssolen.

På kyrkogården i Övertorneå vandrade jag runt bland gravstenarna och greps av panik när det slog mig att om jag dör imorgon, så vet inte min familj var jag ska gravsättas. Jag vet inte själv var jag ska gravsättas, för jag har inget ”hem” längre. Boden? Piteå? Stockholm? Sonen löste dock detta vid telefonkontakt: han tänker strö min aska i Pitholmsskogen på någon av de stigar där jag vandrat oräkneliga mil med Ester och som jag också försökt benämna med sifferkoder, vilket aldrig blivit riktigt begripligt för resten av familjen. Så det kan bli både 3a och 5 c där jag viskar i vinden.

Nu är det äntligen sommar och olidligt varmt och  jag har premiärbadat i Aldersjön.  Två veckors arbete med Ord&Handlingoch därefter fyra veckors semester. Livet är så gott som man kan begära och pilfinkarna gör gropar i rabatten.