Arkiv för december 2009

Oroande tapp för flyget

30 december 2009

DN rapporterar idag att 2009 varit ett mardrömsår för flyget, som tappat 15 procent av passagerarna. Värst har det varit för SAS.

Säkrast alltså att välja Norwegian framöver för resorna till Stockholm eller kolla om flytvästen verkligen ligger under stolen framför?

www.ordochhandling.se

Svårt vaccinera sig i ett helgledigt Sverige

30 december 2009

Källa: NLL

Är svininfluensan över nu? Eller den nya influensan som myndigheterna envisas med att kalla den, så att ingen mer än de anställda inom landsting, stat och kommun ska veta vilken sjuka de pratar om. ”Det är medias fel att folk kallar influensan för svininfluensa”, säger landstingsföreträdare lite purket.

Nej, det är inte medias fel. Media kommer alltid att plocka upp begrepp och benämningar som landar bra hos den s.k. allmänheten. Vi , dvs allmänheten, tycker svininfluensa är ett bra uttryck, helt enkelt.Tydligt och konkret, lite kul, går inte att blanda ihop med någon annan influensa. Möjligen med svinpest, men den har inte grasserat i Sverige sedan 1944.

Om myndigheter kunde lära sig att säga som det är så att alla förstår så skulle deras arbete underlättas. I stället försöker de uppfostra den stora massan. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap – MSB – har förstått skillnaden. Vore bra om fler myndigheter gjorde det.

Veckan före jul ledde jag ett seminarium om mediabilden av Sörmlands pandemiarbete. Sörmland fick väl godkänt. Deras största knäckfråga nu är hur de ska få folk att förstå att risken inte är över, att det är viktigt att fortsätta vaccinera sig.

Jag har inte haft tid under hösten att försöka förstå var, när och hur jag ska vaccinera mig i Norrbotten, jag som inte tillhör någon riskgrupp eller är minderårig. Den 21 december när jag äntligen kunde andas ut lite, försökte jag ta reda på vad som gäller. Hittade ett automatiskt telefonsvar, som tyvärr bara hade vaccinationsinformation t.o.m föregående vecka. Åkte förbi vaccinationscentralen i Boden, men där fanns inga anslag. Försökte boka tid på webben, hittade inga tillgängliga tider.

Tog ett nytt grepp denna vecka. Första webbtid som kan bokas är den 7 januari. Då har jag börjat jobba igen. Uppenbarligen landstingets personal också. Lite julledighet är dem väl unt, men om det är så viktigt att vi alla fortsätter vaccinera oss ( vilket man i alla fall tycker i Sörmland), så varför inte erbjuda vaccinationstider när människor är lediga? I Småland har man vaccinerat folk på krogen. Bra tänkt!

Folkets tjänare ska vara där folket är, tycker jag och helst när folket har tid att träffa dem. Av samma skäl tycker jag att det är en självklarhet att bibliotek ska vara öppna på söndagarna.

www.ordochhandling.se

Varje kvinna ska ha ett eget rum

29 december 2009

Möbleringen är spartansk men utsikten över kaserngården fin

Julhelgerna är så sega och vad finns det att kommentera när alla alla redan gnällt över snön och att man blir så läskigt mätt av julmat? Sluta ät den då? Det finns broccolipajer och tofu för den som inte gillar skinka. Jag har som vanligt åkt bil kors och tvärs över länet för att hinna med våra familjefiranden på olika håll och uppjagad av decembers myckna arbete har jag inte landat förrän nu. När julhelgen är slut.

Räddningen för sinnesfriden denna jul har varit ateljén på A 8, dit jag smugit undan för att dricka lite vin med väninnorna eller kanske te om det är en eftermiddag. Det har inte blivit så mycket skrivet än, det är så kallt i huset att man måste ha dunjacka med kapuschong trots de tända ljusen. Ikväll ska jag komplettera med torgvantar. Men det är det värt! Nu drar jag dit alla gamla dagböcker och tänker mig en slags genomgång och översikt så att jag kommer igång på allvar. Tröskeln känns hög. För säkerhets skull har jag lite släktforskningsmaterial med mig så jag inte får tråkigt.

Möbleringen är spartansk. Utsikt över en kaserngård och en f.d. simulatorhall för artilleriets eldledning. Ja f.d. f.d. gymnastiksal om man ska vara noga. Där hängde i mitten på 90-talet John Thorgrens verk, som han donerat till A 8, där han en gång började som underofficer innan konsten tog över hans liv. Vilken tur för mänskligheten. Jag skrev ett reportage om honom och hans konstnärsliv som jag sålde till Kuriren. Det borde jag leta fram.

Copyright: Bodil Malmsten

På min vägg hänger ett handskrivet brev från Bodil Malmsten, daterat 1992, där hon uppmanar mig att skriva. Hon borde veta vad personliga budskap innebär. Hon som en gång fick den livsavgörande frågan ”Vad vill du göra?” av Nils Bejerot, vilken ledde till att hon slutade vara fet och blev en gudabenådad författare i stället.

Ute har det äntligen slutat snöa. Tur man bor i Norrbotten, så att man tror att det här är meningen med vintern.

Erik och jag

22 december 2009

Erik försöker slå in paket på en hemlig affärDet är inte lätt att hinna blogga när julen flåsar en i nacken och det har varit körigt att hinna med de sista samtalen, de sista rapporterna, de sista fakturorna på firman före jul. Nu har jag tagit jullov. Äntligen kan jag ägna dagarna åt att följa nyhetsrapporteringen kring Saaab och höra hur det går för uppstickaren Spyker.

Jag tycker att nyhetsvärderingen kring Saab är felaktig även om jag själv lärt mig köra bil i pappas tvåtaktare och även om en nedläggning är en katastrof för Trollhättan. När Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster brukar vi säga inom tolvstegsrörelsen. Det gäller antagligen fortfarande trots att jag inte varit på möten på många år.

Men det som fascinerar mig i själva storyn är karaktären av kärlekshistoria. Den lilla uppvaktaren mot den stora världskoncernen som sade ett bestämt ”nej” förra veckan. Beslutet kvarstår: Det blir en försäljning efter nyår. Men vad gör uppvaktaren, jo han samlar nytt mod, kastar ut det ryska kapitalet och kommer med ett nytt bud. Det kanske inte är realistiskt att aff’ären går i lås, men medge att det skulle kännas som en riktigt passionerad love story med happy end. Det gör mig hoppfull till sinnes. Att det finns människor som orkar och vill. En gång till när allt hopp verkar vara ute. ( Det finns säkert strikt kommersiella skäl, t. ex. taktik från GMs sida, till händelseutvecklingen, men jag väljer att bortse från dem till förmån för romantiken.)

Julen innebär möten, inte bara med släkten. Idag, vid inhandlandet av en julklapp till Maken, hamnade jag hos Erik, som är anställd i en butik vars namn jag inte kan avslöja m h t julaftonssekretessen. Jag köpte det jag skulle och bad Erik slå in paketet. Denna begäran gjorde honom lite bekymrad men han grep sig verket an. Det gick inte så bra. Jag frågade om jag fick hjälpa honom. Så till slut stod vi där och slog in paket tillsammans. Erik berättade att han gör praktik i affären, vars namn jag inte avslöjar. Egentligen går han fordonsteknisk linje men ska sommarjobba i butiken, som finns i en helt annan bransch (som jag inte heller avslöjar).

Det är en glädje att möta gränsöverskridare även om dom inte kan slå in paket. Det kan man alltid lära sig. Jag berättade för Erik att när jag var liten slog man t o m in skolböckerna i skyddspapper, men det trodde han inte på. Det var som historia för Erik, 17 år. Lycka till, Erik! Jag kommer in i sommar igen och köper något nytt.

Facket ryter till i viktig samhällsfråga

16 december 2009

Jag har inte talat med facket om detta

Här hade jag tänkt att blogga om bluffakturan jag fick igår från Svenska Hälsoinsitutet, men det är ingen idé för nyheten om bluffakturorna har redan gått ut på stor bredd i media.

Själv var jag lite glad över äntligen tillhöra den utvalda krets som får bluffakturer, som att någon utgår ifrån att man har pengar och är värd att lura. Jag gick inte på den.

”3x500ml pandemic geletinus samt 4 st fumigation” – nja, det känns inte som att jag behövt dessa produkter trots att jag ägnat de senaste dagarna helhjärtat åt svininfluensan. På ett professionellt sätt, alltså – jag har inte blivit sjuk än.

Förfaringssättet väcker ju en del frågor hos en ej så rutinerad skojare som mig. Vem – utom sjukvården och företagshälsovården – känner att de har behövt beställa dessa pandemiprodukter? Eller är fakturakontrollen på företag så dålig att tillräckligt många fakturor slinker igenom? Det måste finnas en kalkyl på detta? Framtagande av fakturor, upplägg av kundregister, porto?

Själv skulle jag aldrig betala en faktura som skriver Sista Betaldag med initialversaler. Ja jag vet att jag är en snobb. Men för övrigt är jag mest road av tilltaget. Inte så kränkt och upprörd som Hans Göran Ölvebo, Metallfacksordförande på Boliden i Gällivare. Han är citerad i dagens Norrbottens-Kuriren:
– Det är så jäkla oanständigt gjort att jag utan tvekan skulle stoppa ned gossarna bakom det här i ett riktigt djupt gruvhål för att begrunda sitt lurendrejeriförsök.

Tur att vi har fackföreningsrörelsen som agerar  i viktiga samhällsfrågor. Och journalister som vet vem dom ska skaffa ett bra säj ifrån.

http://www.ordochhandling.se

Gammaldags trappa förordas

13 december 2009

Vet vart dom är på väg?

All teknisk utveckling är inte av godo, om ni nu trodde det. I fredags slöshoppade jag lite i gallerian Smedjan i Luleå bland eftermiddagsdrivande ungdomar och helgstressade familjefäder och -mödrar (varför hör man aldrig någon tala om familjemödrar? Dom måste väl vara ungefär lika många som familjefäderna?)

Det blir trångt. Man är på mitten och kommer på att man ska ner till Akademibokhandeln. Man är på Akademibokhandeln och inser att man kanske skulle ha besökt Claes Olsson högst upp. Man blir kissnödig och vet inte på vilken våning toaletten är.

Och hela tiden är man på något magiskt på helt andra sidan gallerian i förhållande till den rulltrappa man behöver använda. Man får gå runt, man får gå tillbaka, man får stanna upp och se åt vilket håll människorna i rulltrappan rör sig för att hitta rätt. Man blir trött och längtar hem.

Mitt i allt finns en gammal hederlig trappa. I den kan man gå både upp och ner och fram och tillbaka på liksom ett och samma ställe, om ni förstår vad jag menar. Vi är ett land med en allt fetare befolkning – vem kom på att vi behövde glida upp och ner utan att röra på fötterna?

Vi minns gruvarbetarstrejken

09 december 2009

Idag är det 40 år sedan gruvarbetarstrejken i Kiruna bröt ut. Jag minns att jag var med min pappa på T-Centralen, när löpsedlarna basunerade ut strejken i stora, svart versaler. Pappa tyckte inte att strejken var rätt. Jamen dom måste väl få bättre betalt om dom jobbar i farliga jobb, minns jag att jag vågade opponera mig.

– Men det är ju en VILD strejk, sa pappa och satte därigenom punkt för diskussionen. Jag var 13 år och visste inte vad en vild strejk var, men det lät väldigt farligt. Jag såg en inre bild av rasande gruvarbetare som löpte amok under jord med hackor och spett som vapen. De såg alla ut som dvärgarna i Snövit, det var väl de enda gruvarbetare jag hade någon bild av.

Idag när man tittar på bilder av de strejkande gruvarbetarna så ser man att de inte såg ut som Disneys dvärgar. Det syns tydligt på alla bilder att de var svartvita. Det kan inte ha varit roligt att jobba i gruvan, behöva strejka för högre lön och dessutom bara vara svartvit.

Idag har Norrbottensradion ägnat merparten av sina sändningar åt gruvarbetarstrejken och spelat musik från 1969. Strejken gav oss människovärdet tillbaka,  säger fler av de intervjuade. Strejken påverkade nog arbetsrättslagstiftningen, men skälet till att den blev så gigantiskt medialt stor var väl snarare att den var ett sånt brott mot Saltsjöbadsandan och hela det svenska systemet. En VILD strejk utan fackets godkännande – så otänkbart i arbetarrörelsens Sverige. T.o.m. min pappa som ingen kan anklaga för att ha varit fackligt engagerad hade en åsikt om i vilken ordning saker skulle göras.  Idag 40 år senare kämpar facken för att behålla sina medlemmar och positionerna på arbetsmarknaden har förändrats. Vilda strejker är inte omvälvande nyheter längre.

De strejkade i 57 dagar utan ersättning från facket. Man får vara fylld av beundran för en sådan kämpaglöd och en sådan samlad kraft. Och man är glad åt att Norrbottensradion spelat så bra hits hela dagen.

http://www.ordochhandling.se