Arkiv för februari 2010

ER – tröst mulna dagar

28 februari 2010

Kompisar att lita på när livet är småtrist (www.nj.com)

Jag skyller på snön som singlar sakta, på den genomgrå himlen och på den bedövande tystnaden i den lilla norrbottniska byn där vi bor: jag är helt enkelt letargisk. Ingen kraft, ingen sisu, den enda vilja jag har är att sitta ihopkrupen i fåtöljen och se ännu fler avsnitt av ER, säsong 3.  Jag har ransonerat min dagliga konsumtion till två avsnitt, men alla vet ju hur mycket man kan lita på missbrukare.

Jag försöker se mitt tv-tittande som fortbildning. Följande uttryck har jag lärt mig, vilka kommer att vara mig till stor nytta om jag någon gång ska jobba på akuten på ett amerikanskt sjukhus:

  • ICU = intensivvårdavdelning
  • the bullet = kortfattad patientstatus vid överlämning till ny personal (t. ex. från ambulansen)
  • ETA = estimated time of arrival (för amublanstransport)
  • GSW = gun shot wound

Men det som förvirrar mig just nu är akronymen LOL – anyone? Och då menar jag inte Laughing out loud.

http://www.ordochhandling.se

Lycklig lördag

27 februari 2010

Lägg märke till hajfenan i horisonten!

Tänk om alla lördagar innebar motionsgympa kl 10, att läsa Törnrosa för en 4-åring som nästan somnar i ens knä, inköp av en John Thorgrentavla och pasta med ricotta och spenat till middag?

Ja då skulle man väl nästan bli för lycklig? Men denna gjorde det och den placerade mig mitt i mitt liv utan någon kurs i mindfulness.

Blir också ofantligt glad över att jag hittat ett nytt stycke värdelöst vetande alldeles på egen hand: vinjetten som avslutar Dr House dök plötsligt upp som replik när jag sent igår kväll hamnade framför en repris av Hajen. ”That´s some bad hat, Harry!” muttrar Roy Scheider till en gubbe i badmössa på beachen. Produktionsbolaget som står bakom House, M.D. och andra tv-succéer har tagit sitt namn från ovan nämnda scen. Omvärldsbevakning är verkligen underskattat.

http://www.ordochhandling.se

Präktig, vild och galen

26 februari 2010

När man hamnar i nya sammanhang får man nya glasögon, nya filter som man ser omvärlden genom. Just nu har jag fått på mig kvinnors företagande-filtret och snubblar oavbrutet över sådana nyheter.  Ibland känns fakta motstridiga för den som vill få ihop en hel bild.  Häromdagen hade Norrbottens-Nytt en nyhet om att företagandet i Norrbotten ligger i botten bland alla län. Kvinnorna utgör 26 procent av företagarna i Norrbotten mot ett riksgenomsnitt på 29 procent. Här finns en del att göra, alltså.

Samtidigt fick jag ett brev från landshövdingen som välkomnar mig till ambassadörsuppdraget. I brevet läser jag att drygt 33 procent av de nystartade företagen i Norrbotten drivs av kvinnor och det är den högsta siffran i landet.

Kvinnoarbete i Nolaskog

Vad är sant och vad är falskt? Allting handlar om vinkeln, den som journalister och framför allt nyhetschefer vet allt om. Utifrån vilken vinkel avläser jag världen och vilket budskap har jag? Är glaset halvtomt eller halvfullt? Det går alltid att hitta argument som stärker min sak.

Ytterligare en vinkel gav Företagarnas nya undersökning som presenterades i Ekot igår. Den visar att det tar många fler år än man tidigare trott att få nya företag lönsamma, kanske upp till åtta år. Först måste man bli stabil i sin affärsidé, landa i sin marknad och få koll på kostnadssidan. Denna vinkel talar för kvinnors företagande för man vet att kvinnor genomgår en mycket längre beslutsprocess än män när de startar företag. Kvinnor är mycket försiktigare i sina överväganden. Vi har med största sannolikhet svårare att låna pengar. Väldigt få kvinnor är dessutom uppfostrade till att vara ”wild and crazy”. Men när vi väl startat ger vi inte upp så lätt.

Vad sägs om denna generalisering: kvinnor är försiktigare, uthålligare och har samtidigt bättre koll på pengarna? Det låter präktigt. Kan vi överföra dessa värderingar till våra döttrar och samtidigt lära dem att vara vildare och galnare än vad vi har varit, så kanske de skapar nya jobb samtidigt som de har kul?

http://www.ordochhandling.se

Affärerna går bra

24 februari 2010

Man kan ju fundera på skillnaden mellan mäns och kvinnors företagande. Jag vet att BMW:ar är oftare förekommande vid konkurser i AB ägda av män än av kvinnor, men i övrigt?

Idag har varit en dag av kundbesök och mingel. Inga nya uppdrag, men vem vet vad mingel och nätverkande leder till? Framför allt slår det mig hur trött jag blir av att säga att allt går bra.

Om någon frågar hur affärerna går svarar jag alltid : bra! Det är en manlig attityd, jag är präglad av mina år inom försvaret. Inte visa svaghet. Jag tror att misslyckanden smittar. Ingen vill vara med någon som ingen annan vill vara med.

Kvinnor delar hellre misslyckanden med varandra. Det är ok att inte vara så duktig. Man kan gråta ut tillsammans. Kanske får man lika många uppdrag om man gråter. Jag ska fundera på om jag klarar av att byta attityd.

Men bara så ni vet: affärerna går faktiskt bra!

http://www.ordochhandling.se

trösteord

23 februari 2010

-28 i morse. Himlen som ett hål rätt ut mot ett gigantiskt och iskallt universum. Stå ut.

Hittade en tröstedikt av Ingrid Arvidsson:

Vintermorgon

Svart himmel

En röd begonia.

Ingen vår.

Ingen nåd.

Ingen väg tillbaka.

Bara ljuset som ändå stiger.

Blomman ändå röd.

Blodet ändå varmt.

Och tända fönster syns som segertecken över mörka vatten.

http://www.ordochhandling.se

Banverket bättre på kommunikation än snöröjning

22 februari 2010

Nu är det kris i Vintersverige. Imorse ställdes T-banetrafiken i Stockholm in och tågtrafiken verkar ha varit lamslagen i större delen av södra Sverige. SJ har idag hållit en presskonferens, där man enligt Ekot skyller på politikerna  men samtidigt lovar att själva bli bättre på information.  Det låter som nödvändigt.

Sveriges Järnvägsklubb ger ut tidningen Tåg

Jag hörde ett inslag från Stockholms central i morse när jag körde till Piteå från Boden. Det handlade förstås om snökaoset och både SJ:s och Banverkets informationschefer var på plats. SJ:s snubbe var beige. Han bara sa att resenärerna måste försöka hålla sig underrättade om tågen alls går och hänvisade till webben.

Banverkets informationschef var däremot ett under av kompetens. Han:

  • förklarade vad som hänt i Hallsberg
  • beklagade att Banverket inte kunde hålla tågtrafiken igång
  • förklarade varför säkerheten går först
  • berättade när Stockholm senast drabbats av en så svår vinter (1829)
  • berättade när trafiken genom Hallsberg i värsta fall skulle kunna vara igång
  • berättade hur många man Banverket hade ute för att fixa spåren (1400)

Föredömligt, trovärdigt och begripligt. Jag stod inte och frös på en järnvägsstation nånstans, men hade jag gjort det, så hade jag varit en mer förstående tågresenär efter denna genomgång.

http://www.ordochhandling.se

Kaninerna som överlevde snöchocken

21 februari 2010

Får 11-åringar att gråta (foto: http://www.dan.se)

Jag arbetar som kriskonsult. Jag gör krisplaner och leder krisövningar åt företag. En av de saker jag tycker jag är riktigt bra på är att skriva scenarier för krisövningar. Ju osannolikare, desto bättre. Verkligheten överträffar ofta dikten.

Jag har skrivit scenarier om patienter som börjat brinna på operationsbordet, om sommarvikarier som talat  ut i media om sexuella trakasserier i arbetslaget på den stora fabriken, om demonstrationer utanför världskända rymdanläggningar.

Men aldrig hade jag kunnat komma på ett scenario som handlade om att hundratals kaniner blir begravda under snömassorna i en tennishall just som SM i kaninhoppning ska börja! Verkligheten överträffar dikten och i detta fall även Toyotas återkallande av drygt åtta miljoner defekta bilar, ett annat krisscenario som jag inte heller haft fantasi att hitta på.

Idag meddelar Sveriges Radio att huvuddelen av kaninerna klarade katastrofen bra. Men tänk så många nya kaninraser som blir följden. Och tänk alla gråtande elvaåringar!

Det är stor tv det – Marcus Hellner släng dig i väggen!

http://www.ordochhandling.se

Hellre Staffan W än Anna W

20 februari 2010

Nu när jag ska bli en mer offentlig person så måste jag lära mig att vakta min tunga. Det blir inte lätt, jag som är så frispråkig. Läste att Rickard Olsson som är programledare för ”Vem vet mest” hade låtit undslippa sig en kommentar om Anna Wahlgren, som har förstört så många barns liv med sina uppfostringsregler.  AW  begär nu en kvarts miljon som ersättning för detta kränkande omdöme.

Malin Wollin har skrivit en jättebra kommentar om detta i Aftonbladet, där hon torrt konstaterar att om Staffan Westerberg krävt en kvarts miljon för varje gång någon sagt att han förstört deras barndom, så hade han kunnat äga en större gård än Göran Persson nu.

Jag såg Staffan Westerberg i Norrbottensteaterns restaurang igår. Han satt som ett stort äppelkindat barn bland alla teaterarbetarna och såg alldeles lycklig ut. Inte blir han kränkt över att någon tycker att han förstört deras barndom. Han har väl bara gjort sin pryl och hoppats att någon vill ta emot den.

Med risk för att bli stämd av AW så kan jag konstatera att hon i alla fall förstört min sons barndom (Sonen – om du läser det här – var snäll och säg emot mig!). Äldste sonen fick inte sova i vår säng, amning var 4:e timme med faställda raprutiner, golven skulle dammsugas och våttorkas varje dag och insomningssvårigheter som skulle botas med en slags buffa-i-rumpan-metod som jag aldrig lyckades begripa.

Vi var några kvinnor i Norrfjärden som hade en studiecirkel kring AW:s bok och jag var väl förstås som vanligt den som tog in allt bokstavligast. När nästa barn föddes gick jag ut och slängde boken i soptunnan för att inte frestas att ta intryck av den igen.

Största skadan med boken var kanske ändå att den var en sån bibel och krävde så mycket konsultation att jag ägnade mig åt att läsa den i stället för att gosa med Sonen. (För att inte tala om alla studiecirkeltimmar!) Vad som stod om gosande och kvalitetstid minns jag inte. Var det alls med?

Nä, man skulle ha ringt Staffan W och bett honom komma hem och fika en stund i stället. Det hade nog tillfört mer kvalitet, totalt sett.

Kul bli ambassdör

17 februari 2010

Maud kommer också den 29 april

Jag har blivit uttagen som en av regeringens ambassadörer för kvinnors företagande. Jag skriver det en gång till: Jag har blivit uttagen som en av regeringens ambassadörer för kvinnligt företagande. Jag är jätteglad.

Men också lite förvånad. Jag är dotter till en överstelöjtnant och en butiksföreståndare inom Stilleskoncernen, i vår familj har 0 företagartradition funnits, jag säger noll. Inget entreprenörskap, inget ”jag ska minsann visa dom jävlarna”, ingen inympad känsla för att bygga saker från grunden. Mer en känsla av att ”bli duktig på det du gör och bråka inte med andra, så går det bra”. Det kanske är ett nog så gott recept på företagande.

Men det skulle ta många år av kommunal och statlig tjänst innan jag som 46-åring tog klivet till en egen firma med hjälpa av starta eget-bidrag från Piteå kommun. Det var inte det enda jag fick, jag kom med åren att få ganska många uppdrag av min före detta arbetsgivare. Nätverk. Tack Piteå kommun  för stödet de första åren – det var ovärderligt! Jag fick bland annat jobba med personlig utveckling bland andra som skulle starta eget. Det vore att överdriva att säga att alla som tog del av utbildningen tyckte att personligt ledarskap var ovärderligt för deras företagande, men för några vet jag att den var avgörande för deras beslut. Jag bär er med mig.

För mig har vägen heller inte varit spikrak, den blir kanske inte det om man inte har fått Gnosjöandan i modersmjöken. När tiderna blev osäkra flydde jag in i den statliga världen igen. Jag jobbade nära tre år på länsstyrelsen och ett år på Luleå tekniska universitet. Även om jag fick en del uträttat är nog det mildaste uttrycket för dessa år att min begåvning för att vara anställd har minskat med kvadraten på åren som företagare.

Jag kände mig instängd, kontrollerad, hindrad i min kreativitet. Så det fick bli företagande igen och jag vaknar i princip varje morgon och är jättelycklig för detta val. Nu har det renderat mig en plats bland regeringens ambassadörer (jag kan gå på personalfest med kollegorna på UD – kanske i Dubai om inte Carl Bildt har lagt ner ambassaden där?). Det blir inga pengar. Det blir en del gratisjobb och det blir en resa till Stockholm den 29 april till den nationella träffen. Reseersättning utgår med max 2000 kronor. Tur man inte är företagare i Soppero.

Det här kommer att bli jättekul!

http://www.ordochhandling.se

Marianne överskrider nya gränser

11 februari 2010

Idag skulle jag ha ett Stockholmsmöte med en kollega från Sundsvall. Det brukar vara lättare att ses där för oss som kommer från landet. Han ringde redan klockan nio och sa att hans flyg var så försenat att han skulle ställa in resan. Vi bestämde att ha ett telefonmöte i stället.

Mitt flyg var i tid. Jag gick och satte mig på ett hyfsat lugnt fik för att invänta hans samtal på eftermiddagen. Samtalet bröts stup i kvarten, jag trodde det berodde på min nya blåtandspinne, så jag tog bort den efter en stund. Det hjälpte – lite. Vi pratade en kvart till, sen bröts samtalet.

Jag förflyttade mig närmare fönstret och Kungsgatan för att kunna avsluta samtalet på ett bra sätt och säga att vi skulle höras per mail. När jag står där vid fönstret och tittar ut mot trafiken och människorna som skyndar förbi utanför, ser jag plötsligt hur glaset i rutan spricker. Jag rör inte rutan. Sakta men säkert avtecknar sig en spricka från vänster till höger över det i och för sig ganska smala fönstret.

Det hörs inget, det ramlar inte ner splitter, det bara liksom utvidgar sig en spricka på ett mycket stillsamt men ändå målinriktat sätt. Jag tittar mig omkring för att se om någon annan sett något. Ingen verkar låtsas om något, eller är det jag som inbillar mig detta? Fanns sprickan där när jag ställde mig vid fönstret? Är det dagsljuset som spelar mig ett spratt?

Jag avslutar samtalet och backar sakta och försiktigt bakåt i lokalen. Tar min kaffekopp och biter en bit av min mördegskaka: 2010-talets Uri Geller har slagit till. Jag törs aldrig mer besöka detta kafé.

Kan någon stockholmare vara så snäll och gå in på Café Aveny och fråga – lite nonchalant – hur länge sprickan i fönstret varit där. Glöm var du först hörde det.

http://www.ordochhandling.se