Arkiv för januari 2010

Egentligen skulle jag ha väntat i två veckor till

31 januari 2010

Det blir mycket att frossa i på bara tre dagar.

Varje årstid har sina traditioner. Idag har jag bakat semlor, en vana sedan barnen var små, men vem ska äta upp semlorna idag?

Jag kan äta upp dem, jag har redan ätit två på Hanssons café i veckan och de kan verkligen rekommenderas. Samtidigt kom den eviga frågan upp om när man tjuvstartar med semmelätandet eller inte.

Jag var tvungen att konsultera Modéus: ”tradition och liv” från Verbum, en guldgruva för oss som har en tendens att fastna i diskussioner om när allhelgonadagen egentligen infaller och vilka dom tre vise männen var. I denna vackert layoutade och innehållsrika bok finns allt skrivet om våra kyrkliga och folkliga traditioner och hur de kommit att smälta samman i historien.

Om fastlagstiden skriver Martin Modéus:

”Fastlagen, avslutningen på förfastan, märks desto mer fast den bara är tre dagar lång, fastlagssöndag, blåmåndagen och fettisdagen.

…Fettisdagen är är alltså inte dagen då man börjar äta fastlagsbullar, som man ibland hör. Möjligen är det dagen då man slutar äta dem.” Och ska man vara riktigt rättrogen enligt Modéus så är det bara på själva fettisdagen man ska äta semlor, eftersom det var den sista dagen före fastan då man fick äta ägg och mjölk och därför frossade på vitt bröd och mjölk.

Men allt det där visste ni förstås redan. Jag tycker dock inte att vi behöver vara så rättrogna. Baka semlor redan nu eller köp dem på Hanssons! Däremot tycker jag att vi gott kan ta fastan på lite mer  allvar. Det är nyttigt att någon gång emellanåt införa en startbana mellan impuls och handling. Själv har jag just haft en vit månad efter julens frossande, så jag tycker jag har gjort mitt. Men pengar i fastebössorna ska jag absolut lägga. Visst fick man fastebössor till Lutherhjälpen i brevlådan förr? Nu måste man hämta dem i kyrkan, tror jag.

P.S. Fettisdagen infaller i år tisdagen den 16 februari, dvs tre dagar efter fastlagssöndagen den 14 februari. Det innebär att fastlagssöndagen är samma dag som Alla hjärtans dag. Vilken dag tror du får mest uppmärksamhet? Stoppa en sedel i fastebössan och tänk på någon du tycker om i stället för att köpa en massa geléhjärtan.

http://www.ordochhandling.se

Annonser

Storm i Luleå och glädje i Trollhättan

29 januari 2010

Luleå efter snöstormen

Jag bor i Boden. Boden är ett kallhål, det vet alla som gjort lumpen här eller bott här. Jag jobbar i Luleå. Luleå är ett blåshål. Det vet alla som försökt kryssa sig fram från Norrbottensteatern till Södra Hamn. Luleå är nog den enda staden i världen där det blåser samtidigt som det är 25 grader kallt. Outhärdligt.

I onsdags var det storm på riktigt. Då ökades den vanliga Luleåvinden på till stormstyrka. Människor kröp fram på Storgatan med grus farande kring ögonen. Hugaligen. Sen lade sig allt och det blev kallt. Och bara normalt blåsigt.

Äntligen såld! Foto: Lars JohnsonVeckan har inneburit en del stora händelser, till exempel att affären mellan GM och Spyker verkar vara klar nu. Det är jag jätteglad över, nästan lika glad som dom i Trollhättan. För nu slipper vi att halva Rapportsändningarna åtgår till dagsaktuell rapportering om senaste nytt och spekulationer om affären ska spricka, om affären ska hålla, om varför GM inte ville godta Spykers bud eller om det finns andra budgivare än Spyke eller om att det troligen inte blir någ0n affär. Jag tycker det är en konstigt nyhetsvärdering. Så viktigt är inte Saab för detta land, för de reumatiskt sjuka, för ensamstående mammor (och pappor), för barn vars föräldrar krökar eller för vårmodet.

En kul grej var att jag på radion igår hörde nyheten att ”nu när Saabaffären verkar vara i hamn, så visar det sig att det är många som vill köpa Saab”. Det tyckte jag var konstigt. Det är för sent att komma med hö när hästen är dö, som min mamma säger. Dom hade väl kunnat anmäla sitt intresse tidigare. Men jag hörde fel. Det är många som vill köpa SaabAR nu. Det är väl kul. För Trollhättan och alla underleverantörer. Dom får bara se till att dom inte kommer hem med en sportbil fast dom tänkt sig en rejäl familjebil.

I tisdags var jag moderator på en styrelsedag i Boden. Det var en välbesökt dag med duktiga föreläsare. Men kan någon förklara för mig varför vi å ena sidan vet så väl att det är stora skillnader i mäns och kvinnors förutsättningar att göra karriär som ledare och varför det å andra sidan är så laddat att antyda att detta har något med kön att göra? Män får skuldkänslor och blir förbannade och kvinnor vill hellre räknas till gänget där de framgångsrika grabbarna än till tjejlaget. Någon skulle hävda att det handlar om en ”no-brainer”, alltså en fråga man inte bryr sitt huvud med.  I doubt it. Det handlar snarare om censur.

http://www.ordochhandling.se

Vackervinter och sociala medier

23 januari 2010

Bättre på bild än IRL

Vackervintern lyser i ögonen, men bryter ner oss. Snön och ljuset och rimfrosten, fint på bild och genom köksfönstret, men i praktiken mest för skidåkare. Vackervintern bryter ner de brunbrända, resliga och lyckliga människor vi en gång var till små paket av dun och syntet som vacklar fram längs gator och promenadleder, ofta utrustade med walking sticks så att vi inte halkar och slår ihjäl oss.

Vi har inga vyer och visioner, det första vi gör på morgonen är att kolla termometern för att veta hur många lager som gäller idag och om vi ska förbanna oss själva för att vi inte satte i motorvärmaren igår kväll. Igår tillbringade jag 40 minuter i telefonkö hos Q-Parks kundtjänst, eftersom de 105 kronor jag betalt på onsdagen för att min bil skulle vara varm och skön när jag hämtade den sent på eftermiddagen från åhlénsparkeringen, var att betrakta som slängda i sjön. Motorvärmarstolpen fungerade inte och kvinnan i kundtjänsten sa att jag helst skulle kunna bevisa det??? Jag kunde ha tagit en närbild av mina blåfrusna ben med mobilkameran, kanske? Jag skulle ha skickat pengarna till Läkare utan gränser i stället.

Vackervintern bryter ner oss och vi har svårt att tro på att vi än en gång ska våga klä av oss och somna i en solstol igen. Toscanaresan i maj är bokad, men är den på riktigt? Finns olivlundar, citronträd och pinjeträd? Spelar min lind, sjunger min näktergal? Vi ska bo hos Arturo Ghezzi i Pieve a Prescina och jag ska skriva en novell om dagen och få bruna ben.

Arturo skriver ”We wait you” i sitt bekräftelsemail. Vi ska meddela exakta ankomsttider till flyget och hålla kontakten med Arturo så att han kan vara vaken och vänta oss, en lördagkväll i maj när näktergalen sjunger. Ni hör själva, det låter som en saga.

För 24 år sedan kom jag till Toscana första gången. Det var också i maj och av en ren slump kom jag till en liten by som ligger bara ett par kilometer från Pieve a Prescina. Då åkte vi tåg genom Europa och hämtade ut hyrbilen på Florens järnvägsstation och ingen kan begripa hur vi lyckades hitta fram till vår lantgård i mörka natten utan karta. Väl framme blev vi utskällda av ägaren, som tyckte att vi kunde ha ringt och sagt att vi var sena. Ringt med vad?

1986 hade vi inga mobiler. Vi kunde inte maila och boka boende, vi kunde inte skicka sms och vi hade ingen gps att visa oss vägen. Nu är vi aldrig mer än en knapptryckning bort och det har underlättat våra liv. När vi väl förstår hur man gör, vill säga. Nästa vecka ska jag delta i Paradigmmäklarnas Social Media Bootcamp – en interaktiv kurs om sociala medier. Facebook, Twitter och Google Wave – jag ska tipsa Arturo om hela rubbet. ”Arturo – I wait you” ska jag skriva i min inbjudan.

http://www.ordochhandling.se

Privat kan vara väldigt allmängiltigt

18 januari 2010

En hel människa

Sanna Lundell intervjuas i dagens DN om sin omåttligt populära blogg, som gav hennes utmärkelsen Årets Mama 2009 samt Vecko-Revyns Blog Award. Ja, jag erkänner: jag är avundsjuk. Jag når inte över 40 dagliga besökare på min blogg och dessutom blir jag så less på mig själv ibland att jag inte orkar skriva. Nu har jag inte orkat skriva på 11 dagar. Det får man inga utmärkelser av.

Jag borde kanske överväga förändringar. Vad gör Sanna som inte jag gör? Skriver ofullständiga meningar, till exempel. Jag kan ta bort några predikat, svära mer. Ok, jag kan prova det. Jag skulle hellre skriva som hennes pappa, det har jag gjort en gång i en övningsuppgift på journalistlinjen i Kalix. Vi fick skriva en valfri pastisch på en författare, jag valde Uffe och det var fantastiskt kul! Jag skrev nästan mer som Uffe än Uffe gjorde själv. (En gång för 1000 år sen innan jag blev journalist var jag på en skrivarkurs där Lars-Åke Augustsson varnade mig för att skriva ”Sventonismer” – jag tror jag ska göra tvärtom. Jag ska skriva mer som Åke Holmberg än Åke Holmberg själv – det är bra stilistträning!)

I alla fall säger Sanna L om sitt bloggande och varför hon inte skriver om sin kända pappa eller kända sambo: ”jag vill vara personlig men inte privat”. Det är den mest uttjatade jävla klyscha jag vet (nu skrev jag som Sanna!) inom journalistiken. För det första är ”privat” alltid en privat bedömning, både för den som skriver och den som läser.Det som är privat för mig är det inte för dig.

För det andra tar man alltid för givet att det handlar om hur mycket om sin egen person man berättar; om man berättar om sina sjukdomar, sina kärleksbekymmer, sin pappas alkoholism. Det tycker inte jag att det gör. Jag tycker att personligt betyder att man skriver om något som rör ens eget liv på ett sätt så att andra berörs. Att skriva privat är för mig att skriva om något som bara rör mig och min närmaste omgivning. Då kan man skriva mail eller dagbok.

Alltför många bloggar är alltför privata, även om dom inte avslöjar sängkammardetaljer eller sjukdomssymptom (dom vore roligare om dom faktiskt gjorde det). Jag diskuterade min blogg med en bekant/kollega för några veck0r sedan. Hon tyckte jag skulle skriva mer om mina uppdrag, för då skulle jag sälja mer. Det tror inte jag. Jag har läst såna bloggar. Dom blir privata för dom rör inte mig. Dom ger mig inga nya tankar. Hanna Hellquist är min förebild; hon skriver så privat så man skäms å hennes vägnar – MEN hon har alltid något vettigt att säga som berör mig. Det är modigt att skriva så. Heja Hanna!

Jag kommer att fortsätta att kommentera sånt jag kan och förstår mig på: kommunikation och kriser. Jag kommer att fortsätta att skriva privat, för jag tror att om jag skriver privat så berör jag andra människor och det är meningen med mitt jobb. Och om kunderna har uppfattat mig som otroligt proffsig och seriös, så är det bara bra om dom ser att jag också kan vara flamsig och kul. Hela människor får fler uppdrag (och har mera kul). Heja Marianne!

www.ordochhandling.se

Flygsäkerheten kräver (ibland att man inte övar)

07 januari 2010

Vissa kan helt enkelt inte göra rätt.

En dryg vecka efter att en nigerian försökt flyga inrikes i USA med sprängmedel i kalsongerna har det kommande decenniets förmodat mest misslyckade krisövning genomförts. Det var i lördags som den slovakiska polisen ville testa säkerheten på flygplatsen genom att placera 1 hg sprängdeg i packningen hos en resenär på väg till Dublin. Bombhundarna klarade testet, men tyvärr missade polisen därefter att ta bort sprängmedlet.

Resenären flög hela vägen till Dublin med sprängmedlet utan att vare sig piloten eller flygplatsen i Dublin hade kännedom om den farliga lasten. Efter ett antal dagar i Dublin greps resenären under stort irländskt polispådrag efter ett vagt tips från Bratislava. Han kunde dock släppas efter ett par timmar.

Den slovakiska polisen hävdar dock att man inte gjort något misstag. De hade faktiskt skickat ett telex för att orientera Dublin, men dels var telexet skickat till en helt annan flygplats och dels var det skrivet på så dålig engelska att det inte gick att förstå innebörden.

Frågan är nu: är det verkligen alltid rätt att öva eller bör man ibland låta bli? Och: kan historien vara sann eller är det helt enkelt en tjeckisk klintbergare i syfte att smutskasta den slovakiska polisen?

www.ordochhandling.se

Gott nytt 2010!

01 januari 2010

Ha ett underbart 2010!

En snöängel i Bodsvedjan skickar denna nyårshälsning till alla bloggvänner och hoppas ni får ett underbart 2010.

Ni kanske tycker snöängeln är lite trasig i kanterna och otydlig i profilen? Det ska vara så. Vi är alla lite trasiga i kanterna och otydliga i profilen och vi duger ändå. Vi får jobba på det där med tydligheten.

Strunta i nyårslöftena och se till att vara lycklig 2010. Vi är alla värda en andra chans,  som Meg Ryan säger i ”When a man loves a woman”, julens storgråtare på tv. Du med. Och jag med.

www.ordochhandling.se