Arkiv för mars 2010

Jag är en av dem

24 mars 2010

Skamlig rest (ny!)

Nu är jag en av dem. En av dem jag tidigare föraktfullt kommenterat. ”Men hur tänker man när man först plockar upp hundbajset i en påse och sedan slänger påsen ute?”

Ja, hur tänker man? Man tänker kanske att man ska ta en ganska lång promenad med hunden som gör sina behov ganska tidigt på denna runda. Då tänker man att det vore skönt om man slapp gå med den svarta påsen i handen en timme och om man lägger den åt sidan här lite snyggt så syns det inte och då kan man ta den på tillbakavägen?

Så tänkte i alla fall jag häromdagen när jag petade ner  hundens svarta påse lite snyggt bakom en snödriva. Men sen kom jag under promenaden på att vi kunde ta en annan väg tillbaka och då gjorde vi det. Och påsen låg kvar.

Trodde jag. För i morse hade jag kommit på min fasansfulla blunder och tänkte att jag skulle gå förbi och plocka upp påsen på morgonpromenaden. Den var inte kvar! Någon hade gjort sig besväret att ta vår svarta påse och stoppa den i därför avsedd soptunna.

Jag tänker på den irakiske vaktmästaren som höll vakt vid den övergivna svenska ambassaden i Bagdad under kriget. Han skapade ordning. Han skötte sin uppgift. Han trodde på en civilisation trots att kaos rådde.

Det finns det tydligen folk som gör i Sverige också.  Tack! Förlåt!

http://www.ordochhandling.se

Annonser

Rätten att få tycka det man vill

23 mars 2010

För 32 år sedan blev jag plockad åt sidan i passkön vid utresan från Harwich för att jag bar en knapp märkt ”Fight racialism”. En 22-årings verklighetsbild slogs i spillror. Jag hade deltagit i en antirasistdemonstration i Lewisham utanför London och demonstrationen urartade till slagsmål mellan demonstranter och National Front-anhängare.

Polisen tog in mig i ett rum och ställde massor av frågor om vad jag gjort i London, vilka jag varit med, vilka jag bott hos och om de också deltagit i demonstrationen. Jag släpptes iväg innan färjan lämnade den engelska ön, men var skakig i benen och skakig i själen över att ett land, en sådan förebild för oss svenskar, tog människor åt sidan och forskade i deras politiska åsikter. För mig som naiv svenska var yttrandefriheten absolut.

I morse hörde jag om Google som slutar censurera sina sökmotorer i Kina och dirigerar sin internettrafik från Hong Kong i stället. Kina rasar, men kinesiska surfare lär inte se så mycket skillnad, dock. Den som vill söka så kallat känsligt material, t. ex. om uigurer och tibetaner eller om Falun Gong, är ändå förhindrad att göra detta på grund av blockeringar i det kinesiska systemet.

Och plötsligt, trots att jag varje dag matas med världsnyheter om censur och politiskt förtryck, svindlar tanken där jag sitter i bilen och lyssnar på inslaget om Google. Hur skulle det vara om någon annan bestämde vilken information jag får söka , vilka tv-program som är godkända och vilka knappar jag får bära?

Informationsutbudet har genomgått en revolution sedan 1978 men jag är fortfarande lika naiv. Jag ägnar varje arbetsdag åt människors rätt att få tycka det dom tycker, på arbetsplatser, vid fikabord och i ledningsgrupper.

http://www.ordochhandling.se

Människans bästa vän sover till Millennium

22 mars 2010

Tufft med djupsnö om man har korta ben

Å så kul att ha bästa hunden på besök! Det blir morgonpromenader, middagspromenader, kvällspromenader och promenader i djup snö.

I morse ramlade jag baklänges i en snödriva när jag skulle försöka locka med henne och hon bara ville gå hem och sova igen. Det var samtidigt som hon träffat en spets, vars matte jag pratade med. Det blev lite fånigt när jag låg i snödrivan på rygg, pratandes med matten som om inget hade hänt och hunden var på väg åt andra hållet.

Kul också att projektansökan till länsstyrelsen lämnats in idag tillsammans med Handelskammaren. Det blir ett bra samarbete till glädje för många.

Bra ställe, bra mat

Förra veckan avslutades på Furufjärdens gästgård tillsammans med Luleå informationskontor. Bra gäng och bra framtidsarbete. Maten på Furufjärden är en dröm och jag fick bo i en egen stuga, vilket också är en dröm för en konsult som helst vill vara hemma jämt.

Jag hade nattgäster utanför fönstret i Furufjärden.

Nu har jag använt mig av den underbara tjänsten svtplay för att se Män som hatar kvinnor, som jag missade i lördags när jag var på dansshow på Western Farm. Jag och min Mac myser med hunden sovandes vid höger höft.

Ute är det kolsvart. Men så sent som klockan halv sju var det fortfarande lite ljust. Vårdagjämningen, den vackraste helgdagen på hela året. Då kan vadsomhelst hända.

http://www.ordochhandling.se

Utanför bubblan är det kallt, men vackert

17 mars 2010

Det känns långt till vår

Jag tvingade mig ut på en morgonpromenad trots att det var 18 grader kallt när jag gick upp. I detta län där jag bor älskar man vårvintern, det ska vara riktigt kallt på nätterna så att skoterföret håller länge och så att man kan fiska länge på isen.

Jag föredrar grus mot asfalt och värmen mot en vårvägg. Men det ÄR ruggigt vackert i  vinterglittret, det medges. Det finns vårtecken. Fåglarna kvittrar innan klockradion gått igång, istapparna växer och snöhögarna komprimeras på något underligt sätt trots att dagstemperaturen inte nått över -6 denna vecka (jag har läst på om detta med snö i Ny Teknik, ytsnön kondenseras och genom osmos trycks vätskan in mot mitten. Därför är blöt snö tyngre än kall.)

Istapparna växer till de smälter

SÅ egentligen skulle jag inte behöva tvinga mig ut, det är bara att njuta av det smärtsamt vackra innan dagens arbete börjar. Men jag är i en bubbla. En bubbla av projektansökningar, intervjuer och coaching.

Jag såg en trailer på tv igår, det handlade om informationsbrus och så var det någon som var i en bubbla och inte kunde ta del av vad dom andra sa. Jag vet inte om det var en trailer för ett program hörselskador eller om stress eller om information i överflöd men jag kände igen mig i bubblan. Nu är jag inte mycket att ha för omvärlden, jag ber mina anhöriga om överseende. Om det hörs genom bubblan. Read my lips och  lita till min goda vilja.

Det ÄR verkligen ruggigt vackert. Men kallt.

Ute sitter skatorna i kaxig svart-vit vårstass och kikar ut över nejden från björkarnas rimfrostiga grenar. De har andra tankar i huvudet än projektansökningar.

http://www.ordochhandling.se

Om att åka till Oslo eller inte…

15 mars 2010

Nu gäller det att inte skriva fel adress på ansökan!

Sanningens minut närmar sig. Söka eller inte söka medel från länsstyrelsen? Bitarna faller på plats en efter en och det är mäktigt att känna vad det innebär att verkligen dra nytta av all kraft i sitt nätverk.

Någon tipsar om någon som gärna vill vara en del i detta. En annan vill gärna sitta i en referensgrupp. Ska vi få den tilltänkte projektägaren att gå med eller kommer allt att spricka på mållinjen?

Budgeten är klar i stora drag, läskigt att räkna på stora projekt, tänk om man tänker fel och får jobba gratis? Men det gör jag ju så ofta ändå. Lägger tid på sånt som jag inte vet om det blir något i slutändan, det ingår liksom i livsvalet.

Men…vi vet ju inte om det blir något av detta projekt? Vi kanske inte kommer med? Vi kanske inte får nog med sökanden? Vi kanske får budgeten underkänd? Det finns många negativa tankar man kan hänge sig åt.

Eller så kanske vi får pengarna och en grattisdunk i ryggen. Ställer man inte upp i Melodifestivalen så får man inte åka till Oslo och sjunga. Det är det enda man säkert vet.

Det är hisnande att skriva ansökningsblanketter och fylla i målen, för då har man redan en känsla av att vara där framme vid målet. Hjärnan kan inte skilja på det den faktiskt varit med om och det den bara föreställt sig.

Idag står jag redan vid målet i januari 2011 och det är en härlig känsla. Önska oss lycka till!

Panodil eller IV-smärtlindring?

12 mars 2010

Inget är som en dos jämställdhetsfakta då och då för att påminna oss om hur riktigt jäkligt orättvist det står till mellan kvinnor och män och för att få pulsen att stiga mot hälsosamma höjder.

Fredagsmorgonen inleddes med en uppiggande föreläsning i landstingets folkbildande satsning Morgonrock på Luleå Stadshotell. Tack Tanya Jenderson (men jag  hade ju gärna stavat ditt efternamn med G, förstås!)!

I sin jämställdhetssatsning studerar landstinget bland annat journalanteckningar ur ett genusperspektiv. Det visar sig att av 50 personer som genomgått blindtarmsoperationer, så får männen i mycket högre grad än kvinnorna intravenös smärtlindring. Kvinnorna får Panodil!

En projektledare för en medicinsk studie citeras när han konstaterar att ”kvinnliga kranskärl är för små för de instrument vi använder”. Generellt sett får männen fler prover och undersökningar, medan kvinnorna får kostråd och psykofarmaka.

Men bristen på jämställdhet är förstås inte bara en sjukvårdsfråga. Den blir ett regionalpolitiskt problem, unga välutbildade kvinnor flyr Norrbotten. När länet samlas till stora näringslivskonferenser täcks broschyrerna och annonserna av bilder på män, män, män och det enstaka kvinnliga alibiet.

Nu är det dags att kavla upp skjortärmarna och ta på oss genusglasögonen. Vi kommer att bli skällda för rödstrumpor bara för att vi vågar kommentera vad vi ser och det kommer vi stå ut med.

Leda eller följa, det är frågan

10 mars 2010

Jag har gett mig in i en ny fas av mitt företagande. Plötsligt är jag en av dem som söker projektmedel. Länsstyrelsen utlyser projektmedel för kvinnors företagande och jag har en bra idé. Jag ser fördelarna: säkra intäkter under en längre tid och möjlighet att förverkliga en mycket bra projektidé.

Men jag ser också nackdelarna. Jag får en idé, jag kommer på att jag vill jobba tillsammans med någon, jag inser att vi måste förankra verksamheten över länet, jag ringer ett antal organisationer som brukar benämnas ”Företagens Vänner” (fast dom heter inte så på riktigt!)  och som deltar på alla näringslivsevent i länet. Jag är tvungen att hålla flera grytor kokande samtidigt, eftersom tiden är knapp. Jag ringer till flera samverkanspartners för att hitta ett bra nätverk av underleverantörer, inser att ansökan ska vara inne den 22 mars. Min tänkta samverkanspartner är på resa, vi hittar ingen bra tid att träffas under denna vecka och nästa. Hur ska vi hinna få till en realistisk budget och en bra ansökan? Jag skissar på ett upplägg, skickar ut till några berörda, väntar på kloka och kritiska synpunkter. Behöver kontakta några fler nyckelpersoner.

Plötsligt går luften ur mig. Jag som verkligen gillar att vara konsult, att göra korta och bra jobb, bocka av och rida bort i solnedgången – ska jag verkligen ägna mig åt detta? Det tar för mycket kraft. Jag läser en kommentar på Facebook: ”Kan ingen bara skrika: Följ mig!”

Precis. Kan ingen göra det, så följer jag. Kanske.

http://www.ordochhandling.se