Arkiv för februari 2009

Kontraproduktiv inredning

26 februari 2009

Medan jag väntade på min personliga bankman stod jag och slöbläddrade lite i en broschyr som jag tog från ett ställ. En annan bankman frågade om han kunde hjälpa till och när jag sa vad jag väntade på bad han mig ”sitta ned” och nickade lite med huvudet i riktning mot fåtöljerna där kölappskunderna häckade. Jag följde hans anvisning med en lätt rodnad på kinderna, eftersom  jag är en kvinna som är född på 50-talet och har lite svårt att bli tillrättavisad.  ”Banksekretess förstås”, försökte jag intala mina rodnande kinder.

Men när jag satt mig ned i besöksfåtöljen slog det mig hur konstigt det är att dessa inrättningar med en sekretess som vida överstiger Individ- och familjeomsorgens envisas med att alltid ha öppna kontorslandskap, där alla telefonsamtal hörs och skärmarna syns (om man har bra syn och skulle vara intresserad!) . Någon har tänkt fel här.

Kanske ville han bara porrsurfa lite?

Annonser

…å så jobbar vi av bara helvete!

24 februari 2009

Det känns svajigt nu i den yttre och den inre världen. Invigning av Kriskompetenscentrum nästa vecka, mycket att göra, många röster, många synpunkter, mycket problem att lösa. Hur kan en enda dags invigning ta så mycket tid och kraft?

Påminner mig min gode vän Mikael Erikssons visdomsord från sitt företag ReklamCity:  ”å då när det blir sådär tröttsamt och alla bara ser problem och hinder, då brukar jag säga:

Nu sätter vi upp ett mål å så jobbar vi av bara helvete!”

Invigning på tisdag var det. Tack Micke!

En gyllene fredagsspricka

20 februari 2009

”There is a crack in everything, through which the light shines in.” Läste Ylva Eggehorn på radion imorse.

Just nu har jag en sådan spricka. Efter ett möte på landstinget och före min yogalektion, sitter jag i landstingshusets foajé och skickar några mail och ringer.

Här, just nu, i denna spricka av tid känner jag mig obunden och fri i hjärtat. Ingen vet, ingen kan nå mig eller ställa krav. Jag producerar det jag vill.

Den här helgen ska gå i kärlekens tecken.

Solsken och lördagskommunikation

14 februari 2009

Telefonen är en underbar uppfinning, särskilt för oss som har våra närmaste utspridda. Jag får veta att allt är väl och att solen skiner i Skälderviken, Paris och i Svalöv.

Jag tittar ut genom fönstret på den gråvita midvintern, och känner mig lycklig och varm i hjärtat.

Tack vare telefonen behöver inte solen skina på just mig.

Rött-blått blink betyder otur

14 februari 2009
Notera datumet.

Notera datumet.

Jag erkänner: jag torskade för fortkörning igår, fredagen den 13. På rakan i Gammelstad – 2 400 pix rätt in i statsförvaltningen!

Händelseförloppet var ett klassiskt exempel på förnekandebeteende när kriser uppstår. När det äntligen blir tvåfiligt efter Sunderby sjukhus kör jag om den bronsfärgade Volvon, som legat och såsat länge, för jag har bråttom till yogan i Luleå. Efter en stund märker jag att jag har en bil bakom mig, som blinkar omväxlande rött-blått med en ljusskylt i framrutan (dvs i min backspegel). Konstigt utryckningsfordon, tänker jag, bäst att lämna plats. Jag kör in i högerfil utan att stanna. En vag tanke om att det kunde vara polisen far genom mitt huvud, men jag konstaterar nöjt att jag inte brutit mot några trafikregler, utan blinkat snyggt och kört om där det inte var farligt.

Att jag medvetet kört nästan 110 km/h i stället för påbjudna 90 bara för att hinna till yogaklassen, det finns inte i mitt förnekande huvud. Håller därefter nästan på att köra om en Saab som ligger i samma hastighet som jag, men besinnar mig eftersom vi närmar oss en 70-skylt vid järnvägsövergången i Notviken. Tur var väl det, skulle det visa sig när bilen i backspegeln återigen börjar blinka i Notviken. Aha, vill dom att jag ska stanna? Är det verkligen en polis? Nej, det kan inte vara möjligt? Oj hur fort körde jag? Egentligen?

Frågorna rullar upp sig som hårslingorna  på en miss Sverigekandidat när mitt förnekande viker och den unge, overallklädde konstapeln kliver fram och ber att få se mitt körkort. Jag får se på deras mätinstrument vilken snitthastighet jag hållit under de minuter de tagit rygg på mig.  Förnekar du brott eller erkänner du? Ja, vad fan skulle jag göra  – ställd mot den moderna digitala teknikuvecklingen och dess uppmätta bevis?  Det var bara skriva under och fortsätta till yogaklassen, 2 400 kr fattigare och likafullt försenad.

Jag är tacksam över att jag  denna otursdag inte gjorde ytterligare ett fartryck som skulle ha kostat mig körkortet. Och förundrad över hur stora skygglappar man kan ha när en krisartad situation tornar upp sig.

Lyxfågelfrön inget för småfåglar

11 februari 2009
 Fick aldrig sina frön...

Fick aldrig sina frön...

Det krävs en mer strukturerad natur än min för att söka information på Internet. Jag ämnar skaffa fakta om att tillgänglighet är en av de viktigaste faktorerna för kvalitet (vilket jag läst någonstans!), men första träffen vid Google-sökningen är på Flashback och handlar om Centralstimulantia utomlands: Priser, kvalitet, tillgänglighet osv? En fullständigt seriös fråga från en som är på väg ut i Europa och vill veta mer om drogmarknadens uppbyggnad.

Jag är inte bara ostrukturerad, jag är naiv också. Så jag börjar läsa alla svaren och förfasar mig över att så mycket ocensurerad droginformation finns tillgänglig för vem som helst ( journalisten i mig i ställningskrig mot den f.d. socialarbetaren och tvåbarnsmamman!) på nätet. MEN – alldeles bredvid sökresultaten finns en intressant annons om lyxfågelfrön, vilken känns mycket mer lockande att fördjupa sig i denna dag då det är -24 grader i Boden och småfåglarna har fullt sjå att hålla sig vid liv.

Så jag flyr  drogverkligheten (mycket tillfälligt ska det visa sig!) och börjar läsa om lyxfågelfrön i stället, tills mina ögon faller på formuleringen ”OBS!Vad du gör med lyxfågelfröna ansvarar endast du själv för. Lyxfågelfröna vi säljer, säljs som souvenirer. Därmed har vi ingen mer information att lämna angående dessa”. 

Prislistan visar också på en rad produkter som inte har mycket med j0rdnötter och solrosor att göra. Jag flyr återigen och hoppas att inga hungriga småfåglar sitter och surfar och blir dragna vid näsan. Tillgängligheten kan man inte klaga på, men fågelmatskvaliteten?

Oemotståndliga entusiaster

08 februari 2009
Har Åke Holmberg varit framme?

Har Åke Holmberg varit framme?

Låt mig bara få göra lite gratisreklam för oemotståndliga Malmöföretaget National Pen som jag köpte 50 pennor av för några år sedan. Därefter har de oförtrutet ett par gånger per år skickat mig provexemplar av sina varor. Hela familjens behov av pennor, ficklampor och karbinhakar har fyllts av National Pen. Allt är inte snyggt, det ska gudarna veta, men allt fungerar och duger till att skriva veckans inköpslista med (ja, kanske inte ficklampan då, men alla pennor!).

Hör bara den charmiga inledningsmeningen: ”JA! Vänligen framskynda min order av laserpräglade CONTINENTAL PENNOR. Sänd fakturan senare. Min tillfredsställelse är 100% garanterad”.

Visst kommer man att tänka på herr Omar i öknen?