Ni kan skylla på mig
Den som är utan skuld kaste första stenen, stod det i min barndoms bibel. Här kastas inga stenar. Jag bär min skuld som en säck fuktig ved inför en lång kall vinter. Obehaglig, onyttig och antagligen oundviklig.
I våras när jag startade gruppen ”Välkommen till Sverige” och sedan lade ner den för att den gick totalt överstyr av hackande och glåpord av könskaraktär, så fick jag ett mail (jag fick många av tacksam och uppmuntrande natur, men jag fick också detta). Det kom från en helt vanlig gmailadress med ett helt vanligt för- och efternamn och innebörden var att denna person tackade mig för mitt bidrag till att de nationella krafterna skulle vinna mark i höstens val.
Lugnt, sansat. Ingen anonym avsändare som påminner om befattningshavare i Hitlertyskland. Skrämmande i sin trosvisshet att SD skulle komma in i riksdagen. Det trodde inte jag. Jag trodde det handlade om ett antal gaphalsar.
Nu vet jag att jag hade fel. Nu vet jag att jag i likhet med många av mina vänner underskattade hur många som lockats av SD:s paroller och fokusering på invandringspolitiken som roten till allt ont i 2010-talets Sverige.
Men vilka är dessa människor? Jag läste många uppjagade kommentarer på FB i våras och jag kan förstå dem som bor i Rosengård eller Bergsjön och som tycker att invandringen passerat den gräns vi klarar. Även om jag inte delar deras världsuppfattning så kan jag förstå brandmän och ambulansförare och väktare som är less. Att de till slut tycker att de bara ser analfabeter, stenkastare och våldtäktsmän på sina pass. Och alla kommer från Utom-Europa.
Men i mitt valdistrikt Bodsvedjan, en välmående by strax utanför Boden, med drygt 600 röstberättigade, röstade 34 personer på SD. ”Har ni många somalier i Bodsvedjan?” som en av de rabiata skrev på min FB-sida i våras för att bevisa hur lite rätt jag hade att välkomna invandrare till Sverige.
Nej det är ju just det vi inte har. Så varför röstar ni då på SD? Jag förstår ingenting. Hur kan 5,6 % procent av svenska folket rösta på SD? Har ni alla erfarenhet av stenkastning, våldtäkter och narkotikabrott? Jag är rädd för er rädsla.
I Norrbottens-Kuriren i morse fanns en artikel om (s) valvaka i Luleå. Där steg jublet vid ett tillfälle under kvällen: nämligen när Alliansen hade egen majoritet och SD inte skulle agera vågmästare. Jag ställer mig upp i respekt för sådana förlorare.
Explore posts in the same categories: Viktiga tillkännagivanden
Ordbehandling 
Lämna en kommentar