Avundsjuk, jag är så avundsjuk…

 

Bild på par i vindsvåning

Dom har säkert förtjänat att få bo där Foto: DN

 

Det har blivit ett h-es liv om en artikel i DN Bostad i lördags som handlade om en vindsvåning på 165 kvm. I vindsvåningen bor Nina och Eric, dom är jurister och finansmän och deras vindsvåning har två takterrasser. Dom ser lyckliga ut på bilden, men ångrar att dom inte gjorde sin walk in-closet lite större.

Vi har DN på fredagar. Jag minns att jag såg reportaget men bläddrade förbi det. Nu när jag stått på huvudet i en kvart i tidningskorgen för att återfinna den famösa artikeln (varför är det fullständigt omöjligt att hitta artiklar när man väl lagt ner tidningen i korgen – innehållet måste lösas upp på något sätt och bli till dammpartiklar!) så läser jag den noga, noga. Jag läser noga för att se vad den kostade men det saknas uppgifter om detta. Nä pengar tillhör väl det man inte pratar om…

Men jag vill inte ironisera över Eric och Nina. Dom har inga barn, dom har bra jobb, dom måste väl få lägga sina pengar på ångbastu, takfönster med regnsensorer och och elektroniskt styrda toalettdörrar.

Jag bara undrar var gränsen går och varför folk blir som tokiga just NU, just på DENNA ARTIKEL? För mig går gränsen långt därifrån. Jag delar på ett sällsynt mörkt sätt en hyreslägenhet i Vasastan och jag har förstås inget kontrakt och får nästan ha påse på huvudet när jag går ut och in i lägenheten.

Jag skulle gärna vilja flytta hem till Stockholm, inte nu men om ett tag. Kontraktet i Vasastan kan jag aldrig ta över och jag slöbläddrar bland annonserna i DN och ser att en 2:a i Hammarby Sjöstad kostar drygt tre miljoner med en månadsavgift uppåt 4000 kr. Enmöblerad 1:a i Vantör går för 6000 kr per månad och en 2:a på Ågesta broväg kan väl betraktas som ett fynd för en knapp miljon. Men då är det ju en bit till T-banan, förstås.

SÅ varför – människor – börjar ni hojta om en hutlös vindsvåning när alla bostadspriser i Stockholm är hutlösa i mitt tycke? Rika människor har väl alltid kunnat köpa sig det dom vill? Det är en större gåta hur unga människor alls kan komma in på denna marknad innan dom skaffat sig ett ägande så att dom kan växla upp sig i näringskedjan?

Och det är förstås en gåta hur jag nånsin ska kunna hitta och ha råd med ett boende i Stockholm utan att sälja allt vi äger och har. Kan man lämna ett 60-talshus i Bodsvedjan som dellikvid vid ett köp av vindsvåning på Riddargatan?

Och precis som jag skriver detta blippar det till i min dator och jag får veta på Twitter att I am followed. Av @stockholmbostad som listar alla lediga boenden i Stockholm, möblerade som tomma, hyres- som köpes-.

Tack Marcus! Nu har jag läsning på kvällarna. Utan spaning ingen aning. Det borde finnas en sunkig etta åt mig nånstans utåt Gubbängen eller möjligen ett gods att renovera på Ekerö. Jag börjar inse nyttan med sociala medier.

http://www.ordochhandling.se

Annonser
Explore posts in the same categories: Livet, Viktiga tillkännagivanden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: