Högt pris på livskänsla

Lönnlöv

Lönnlöv från Lilljansskogen

Jag gick en morgonpromenad längs Valhallavägen för att komma till  Lilljansskogen. Passerade Sophiahemmet med dess vackert upplysta tegelfasad, gräsmattan innanför grindarna täckt av en guldgul matta av lönnlöv.

Minns hur jag kom samma väg en junidag för sju år sedan. Min pappa låg på sjukhus i Tumba(med facit i han skulle det visa sig att han faktiskt låg för döden i Tumba, men jag hade inget facit då), min mamma hade opererats för cancer på Sophiahemmet. Min syster och jag for som skottspolar över Stockholm för att gå på vårdplaneringsmöten och sitta på sjuksängskanter.

Jag tror också att jag hade någon form av magsjuka, men jag dolde det väl för jag tänkte att dom inte skulle släppa in mig på något sjukhus om det blev känt.

Trots allt detta elände: jag minns en mycket stark förhöjd livskänsla, som att jag stod mitt i livet och det var så här det var. Jag önskade mig ingen annanstans, jag bara var just där jag var.

Nu: livsbitarna på plats. Sorgen efter pappa klingat av, mamma klarar sig bra. Barnen är friska, huset är fint, jobbet knogar på. Allt är som det ska vara, men jag känner mig nedstämd.

Det är förstås hösten jämfört med försommaren. Det kan vara många saker, men det är också som att jag kräver det där lilla extra, balanserandet på den smala kanten för att riktigt känna att jag lever. Liv och död. Kärlek och sorg. Kontrasterna som gör tillvaron tydlig.

Priset för att jag ska känna mig levande är rätt högt.

http://www.ordochhandling.se

Annonser
Explore posts in the same categories: Livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: