Hur kunde det hända? Och i Piteå?

Igår polisanmälde Demensförbundet Piteå kommun för deras demensvård, såsom den skildrats i Uppdrag Granskning förra veckan. Jag begriper ingenting.

För 6-7 år sedan höll jag på att skriva en inspirationsbok om äldreomsorgen i Piteå tillsammans med en god vän som var mycket insatt i frågan. Den skulle handla om den unika Piteåmodellen, om personalpooler som garanterade heltidsanställning, om delaktighet och budgetansvar och om att bygga verksamheten underifrån i stället för uppifrån.

För så fungerade äldreomsorgen i Piteå. Omsorgschefen fick illustrera den eftertänksamme norrlandsfilosofen när han cyklade till jobbet i tv (i ett annat Uppdrag granskning? Minns inte!) och redogjorde för sin tankar och sin modell. Och jag har sällan mött så inspirerad personal. Jag pratade ofta om Piteåmodellen och dess ledarskap när jag jobbade med andra utvecklingsprojekt.

Det var kul att skriva boken, men den blev inte riktigt bra. Den tappade fart och samtidigt började nedskärningarna i äldreomsorgen. Kunde man behålla bokens vinkel eller krävdes omskrivningar i takt med de politiska besluten? Så sent som förra vintern beslutade vi att projektet var dött.

Och nu känns det – skamset nog – som att det var tur att den inte skrevs klart. Som att det hade gjort saken värre om man i programmet som nu satt fart på äldrevårdsdebatten viftat med en kolorerad bok och sagt ”Titta! Man har t.o.m. skrutit med den här omsorgen  och så är det så här illa!”

Som om en bok gjort saken värre eller bättre för de dementa på Öjagården. Boken är förstås underordnad. Men hur kunde det hända?

Hur kommer det sig att den förr cyklande äldreomsorgschefen i Piteå kan stå och humma och brumma utan att tydligt ge besked om varför det blivit som det blivit? Hur kommer det sig att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan sitter svarslös i tv? Är det bara Janne Josefsson och hans infernaliska klipptekniks fel?

Nej, jag tror att kommunalrådet skulle framstått som mycket tydligare och trovärdigare om han i tv sagt att Piteå kommun faktiskt prioriterat annat framför äldreomsorgen de senaste åren. Att han kanske aldrig förstått vilket varumärke Piteåmodellen varit.

Och jag tror att äldreomsorgschefen inte behövt vara så hänsynsfull mot rollfördelningen mellan tjänstemän och politiker i kommunen utan faktiskt tagit bladet från munnen och deklarerat att besparingar genom politiska beslut underminerat ett av Sveriges bäst fungerade äldevårdssystem.

Jag har full respekt för de undersköterskor som gått till media för att få till stånd en förändring. Stora folktalare bägge två med en stark känsla för vad som går hem i tv-soffan. Uppenbarligen krävdes ett muckrakerprogram av Uppdrags Gransknings kaliber för att få till färska pengar från kommunledningen.

Jag hoppas att debatten inte stannar vid skandalreportaget från Piteå kommun utan att den förs vidare i alla kommuner och i alla budgetberedningar. Så att äldrevården får en chans att visa vad den går för. Så kanske jag får göra nytt försök med boken igen.

http://www.ordochhandling.se

Annonser
Explore posts in the same categories: Kommunikation, Kriser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: