Den berömda Meningen slår till i Sävast

Det kan ha varit i Vetenskapsradion jag hörde henne...

I söndags morse vaknade jag med den bestämda övertygelsen att jag skulle gå i kyrkan. Det händer inte varje vecka, det var säkert flera månader sedan sist.

Jag slängde mig på cykeln och hojade till Sävast i höstluften, lagomt pigg och kroppsligt välmående. På väg över parkeringen hälsade jag artigt på några okända som var väg från sin bil in i kyrkan. En av dem såg – vagt – bekant ut, men jag försökte inte leta i minnets korridorer efter henne.

Några dagar innan hade jag lyssnat på ett program om de instängda gruvarbetarna i Chile. Man intervjuade en psykolog som fick yttra sig om risker för skadeverkningar på de instängda. Det var ett intressant program och jag blev glad för jag kände henne. Hon heter Ann-Kristin och bor i Stockholm. Vi gick en skrivarkurs för Anita Goldman i Sörmland förra året. Jag tänkte mycket på henne dagarna efteråt och på vad hon sagt i programmet (hittar inte detta program på nätet; här ett annat bra inslag om gruvarbetarna!) Kanske kunde jag ta upp henne för Ord&Handlings räkning och ordna någon utbildning om kriser och sorg?

Sittandes i kyrkbänken i Sävast insåg jag plötsligt att kvinnan som tände ljus framme vid koret och min kompis från radion var samma person! Jag hade bara inte kopplat ihop de två olika världarna.

Vi blev överraskade bägge två. Hon var i kyrkan i Sävast för att en norrbottnisk släkting avlidit, jag p.g.a. en ingivelse på sängkanten. Vi pratade en stund och hann till och med komma in på konkreta affärsförslag kring krisfrågor.

Nej, jag tror inte på Meningen, jag tror inte på Synkronicitet, men medge att Slumpen härjar väl så vilt ibland! Nu håller vi kontakten.

Det som fångade mig i radioprogrammet var att Ann-Kristin fick frågan: Är det bra att servera hela sanningen på en gång, nämligen att det kommer att dröja fram till jul innan gruvarbetarna kan komma upp till ytan?

Hon svarade ett obetingat ja på den frågan: ”Det är alltid bättre att få en sanning att förhålla sig till”. Det är klassisk kriskommunikation – ”berätta hur illa ställt det är på en gång, så slipper ni återkomma med ständigt sämre nyheter, det skadar bara trovärdigheten.”

Jag måste erkänna att jag ibland har tvivlat på sanningshalten i den sanningen. För några år sedan blev vi fast på Arlanda i ett dygn på väg till Kalabrien. Vi fick bristfällig information av Fritidsresor och många var arga, men jag har flera gånger tänkt om det skulle varit bättre om vi fått hela den bistra sanningen om ett dygns försening i ansiktet direkt. Skulle jag mått bättre av det eller fick jag s.a.s möjlighet att successivt vänja mig vid tanken.

Nu har jag någon att diskutera den funderingen med.

http://www.ordochhandling.se

Annonser
Explore posts in the same categories: Kriser, Livet

One Comment på “Den berömda Meningen slår till i Sävast”

  1. Bloggblad Says:

    Så roligt att jag råkade klicka in mig här just när du skrev om någon som jag också träffat!

    Jag tror både på mening i livet och på synkronicitet… och på att sanningen är det bästa. Ovisshet är läskigt otäckt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: