Förutsätter svansviftningar goda erfarenheter?

Lite trött, på väg hem från skogen

Hon föddes i Morjärv men växte upp på Strömlidaberget i Piteå eller kanske snarare på den gigantiska Pitholmen, där vi varit tvungna att numrera stigarna så att vi skulle kunna dirigera ambulans eller motsvarande räddningsfordon till rätt ställe om en olycka skulle inträffa under hundvandringarna.

Hon är Bästa Hunden, men bor inte hos oss sedan tre år tillbaka. Hon är adopterad till Siknäs, men som alla moderna adoptionsbarn söker hon sina rötter emellanåt och får komma hem till oss fastän vi numera bor i Boden. Boden eller Piteå, det bryr inte BH särskilt mycket, huvudsaken hon får vandra i skogen med oss och sova vid mattes fötter.

Midsommarhelgen var en reunionhelg som bjöd på ett rejält träningsläger. Välkommen till Camp Bodsvedjan! Cykelfärder, löpning på Åberget med matte samt dryga skogsvandringar i oländig terräng. Det märks inte att BH nu passerat åttaårsstrecket när hon (av misstag förstås! vi har henne förstås inte lös under hundförbudet!) får korn på en skogsfågel eller en ekorre.

BH:s stimuli-reaktionsystem får mig att tänka nya tankar. Med tanke på omedelbarheten mellan ett synintryck –  t. ex. en matte, en korv, ett koppel – och det intensiva viftandet på svansen, drar jag slutsatsen att stimulit inte kan passera BH:s hjärna. Det måste liksom gå en direktlina från sinnet längs ryggraden till svansen.

Kanske att jämföra med människans reflexiva nervsystem, som låter handen som nyss bränt sig ryckas tillbaka från den varma elplattan utan någon kognitiv bearbetning? Eller förutsätter det reflexiva nervsystemet att man en gång bränt sig och kroppen dragit slutsatser av detta? På samma sätt som BH kopplar ihop matte, korv och koppel med i stort sett positiva upplevelser (det finns ju också sura mattar, skämd korv och tråkiga promenader i regn).

Jag förstår att det finns någon slags dubbel-loop i svansviftandet – om hon viftar mot mig, blir jag gladare och snällare, vilket stärker hennes ställning i flocken etc. Men tänker hon det eller viftar hon bara? Kan någon hunddressör bena ut begreppen för mig?

Men på hemvägen från skogen är det slut på viftningarna. Då ska det kraftiga stimuli till. BH lomar i sakta mak mitt på vägen och längtar hem till soffan. Man får (nästan) göra som man vill när man är en åttaårig terrier.

http://www.ordochhandling.se

Annonser
Explore posts in the same categories: Kommunikation

One Comment på “Förutsätter svansviftningar goda erfarenheter?”

  1. /S Says:

    BB, Bästa bloggen


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: