Marianne har börjat välja de mest dansanta på Folkets Hus

Fungerade till min förvåning riktigt bra

Jag har sålt. Inte min själ, men närapå. Denna vecka har jag ringt åtta telefonsamtal till nya människor på nya företag för att marknadsföra mina tjänster.

Det är nytt. Man vill ju gärna bli uppbjuden. Nästa konsult som säger till mig: ”Jag ringer aldrig ett säljsamtal”, kommer jag att strypa. För även om man gillar att bli uppbjuden så är ju inte företagarlivet någon evig Dans på Folkan-tillställning.

De befintliga uppbjudningarna räcker helt enkelt inte till. Man måste själv bjuda upp, gärna sådana som inte känner till att man finns. Om man som jag brukar säga till mina coachklienter att ju fler gånger man ställer upp i Melodifestivalen, desto större chans att man vinner, då kräver väl konsekvensen att man själv också ställer sig där på scenen nån gång och inte sitter och väntar på att någon ska ringa och fråga om man inte tänkte skicka in något bidrag i år?

Det finns också en annan poäng med att sälja och det är att då kan du själv styra inriktningen på uppdragen. Det är inte lika lätt  när folk ringer och har klart för sig vad dom vill beställa. Detta gäller även i fråga om att inleda samverkan med andra konsulter. Vänta på att bli vald eller välj själv – vilket föredrar du?

Det intressanta är att ingen av dem jag ringde upp slängde på luren och skrek: ”inte en till jobbig konsult som jag lika gärna kan vara utan!”. Faktiskt var de intresserade och lyssnade och ville att jag skulle skicka över material och kanske ses om några veckor. Varför hade jag inte förväntat mig det? Hur kan man både vara stolt över det jobb man gör och ändå inte tro att någon vill köpa det?

I Fyrarummaren som jag jobbar med i förändringsarbete pratar vi om rummet Självcensur. Jag startade om mitt företag i höstas och jag fick massor av uppdrag direkt. Jag vande mig vid den världsbilden och det har tagit mig två månader av lite lägre orderingång att inse att jag befunnit mig i Självcensur.

Jag ville vara en sån som blev uppringd hela tiden. Inte ens risken för att min månadsintäkt skulle bli lägre än önskvärt fick mig att släppa den bilden av mig själv. Jag har en telefon och ett abonnemang men begrep inte att jag kunde använda dem för marknadsföring.

Plötsligt kunde jag ändra perspektivet på mig själv och bli en som är aktiv och ringer upp. Det tog lång tid, men nu är det gjort. Av alla dessa möten och allt som kunde hänt, hur sällan är jag orsak till att livet vänt, sjöng Eva Dahlgren  för många år sen. Hon tänkte nog inte på marknadsföring, men det gjorde jag när jag fick låten i huvudet igen.

Nu håller vi tummarna, eftersom jag rent statistiskt ökat mina möjligheter till ökad försäljning med ungefär en oändlighet. Och går försäljningen inte upp, så ringer jag lite till. Det var riktigt kul att kränga!

http://www.ordochhandling.se

Annonser
Explore posts in the same categories: företagande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: