Men El Classico gick i Madrd

Vägg på Carrer Comte d´Urgell

Just åter från Barcelona, ja jag säger det igen: just åter från Barcelona, för det känns så häftigt att äntligen vara en av dem som kan säga just det, finner jag den gråa snön som omger vårt hus rent outhärdlig. Nu regnar det, det kan man vara lycklig över för regn äter snön säger den  norrbottniska visdomen som odlats sedan samer och kväner först började diskutera om vem som äger landet.

Barcelona var precis så fantastiskt som man hoppas att en storstadstripp i april ska vara men sällan är.  Vi jagade på i vindens skugga och beundrade nyutsprungna träd och vacker arkitektur. Jag drack inget vatten i fontänen som lovar att man ska få komma tillbaka (jag tror generellt sett att det är bra att undvika att dricka vatten ur fontäner på storstadstripper) men jag ska ändå dit igen.

Jag blev så förtjust i denna världsstad att jag till och med blev besviken för att ingen fotbollsbiljett ingick i reseplaneringen. Gatorna låg öde och människor flockade på barerna. Varje mål och slutsignalen firades med nya fyrverkerier.

Varför tror dom att det går fortare?

Till och med resan gick bra utan förseningar. Däremot undrar man vilken skola resenärerna på Arlanda och Kallax gått i, när de tränger sig fram till bagagebandet som tonårsflickor på ett Ola-biljettsläpp. Ingen utom de åtta som hänger över bandet har en chans att se vilka väskor som kommer på bandet. Eller har det med konstruktionen på svenska bagageband att göra? Kan man kalla in en katalansk konsult här?

Annonser
Explore posts in the same categories: Resor jag gör

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: