Vackervinter och sociala medier

Bättre på bild än IRL

Vackervintern lyser i ögonen, men bryter ner oss. Snön och ljuset och rimfrosten, fint på bild och genom köksfönstret, men i praktiken mest för skidåkare. Vackervintern bryter ner de brunbrända, resliga och lyckliga människor vi en gång var till små paket av dun och syntet som vacklar fram längs gator och promenadleder, ofta utrustade med walking sticks så att vi inte halkar och slår ihjäl oss.

Vi har inga vyer och visioner, det första vi gör på morgonen är att kolla termometern för att veta hur många lager som gäller idag och om vi ska förbanna oss själva för att vi inte satte i motorvärmaren igår kväll. Igår tillbringade jag 40 minuter i telefonkö hos Q-Parks kundtjänst, eftersom de 105 kronor jag betalt på onsdagen för att min bil skulle vara varm och skön när jag hämtade den sent på eftermiddagen från åhlénsparkeringen, var att betrakta som slängda i sjön. Motorvärmarstolpen fungerade inte och kvinnan i kundtjänsten sa att jag helst skulle kunna bevisa det??? Jag kunde ha tagit en närbild av mina blåfrusna ben med mobilkameran, kanske? Jag skulle ha skickat pengarna till Läkare utan gränser i stället.

Vackervintern bryter ner oss och vi har svårt att tro på att vi än en gång ska våga klä av oss och somna i en solstol igen. Toscanaresan i maj är bokad, men är den på riktigt? Finns olivlundar, citronträd och pinjeträd? Spelar min lind, sjunger min näktergal? Vi ska bo hos Arturo Ghezzi i Pieve a Prescina och jag ska skriva en novell om dagen och få bruna ben.

Arturo skriver ”We wait you” i sitt bekräftelsemail. Vi ska meddela exakta ankomsttider till flyget och hålla kontakten med Arturo så att han kan vara vaken och vänta oss, en lördagkväll i maj när näktergalen sjunger. Ni hör själva, det låter som en saga.

För 24 år sedan kom jag till Toscana första gången. Det var också i maj och av en ren slump kom jag till en liten by som ligger bara ett par kilometer från Pieve a Prescina. Då åkte vi tåg genom Europa och hämtade ut hyrbilen på Florens järnvägsstation och ingen kan begripa hur vi lyckades hitta fram till vår lantgård i mörka natten utan karta. Väl framme blev vi utskällda av ägaren, som tyckte att vi kunde ha ringt och sagt att vi var sena. Ringt med vad?

1986 hade vi inga mobiler. Vi kunde inte maila och boka boende, vi kunde inte skicka sms och vi hade ingen gps att visa oss vägen. Nu är vi aldrig mer än en knapptryckning bort och det har underlättat våra liv. När vi väl förstår hur man gör, vill säga. Nästa vecka ska jag delta i Paradigmmäklarnas Social Media Bootcamp – en interaktiv kurs om sociala medier. Facebook, Twitter och Google Wave – jag ska tipsa Arturo om hela rubbet. ”Arturo – I wait you” ska jag skriva i min inbjudan.

http://www.ordochhandling.se

Annonser
Explore posts in the same categories: Uncategorized

One Comment på “Vackervinter och sociala medier”

  1. Eva-Mari Says:

    Vackervintern var ett alldeles skärskilt fint ord som landade gott i min själ


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: