Privat kan vara väldigt allmängiltigt

En hel människa

Sanna Lundell intervjuas i dagens DN om sin omåttligt populära blogg, som gav hennes utmärkelsen Årets Mama 2009 samt Vecko-Revyns Blog Award. Ja, jag erkänner: jag är avundsjuk. Jag når inte över 40 dagliga besökare på min blogg och dessutom blir jag så less på mig själv ibland att jag inte orkar skriva. Nu har jag inte orkat skriva på 11 dagar. Det får man inga utmärkelser av.

Jag borde kanske överväga förändringar. Vad gör Sanna som inte jag gör? Skriver ofullständiga meningar, till exempel. Jag kan ta bort några predikat, svära mer. Ok, jag kan prova det. Jag skulle hellre skriva som hennes pappa, det har jag gjort en gång i en övningsuppgift på journalistlinjen i Kalix. Vi fick skriva en valfri pastisch på en författare, jag valde Uffe och det var fantastiskt kul! Jag skrev nästan mer som Uffe än Uffe gjorde själv. (En gång för 1000 år sen innan jag blev journalist var jag på en skrivarkurs där Lars-Åke Augustsson varnade mig för att skriva ”Sventonismer” – jag tror jag ska göra tvärtom. Jag ska skriva mer som Åke Holmberg än Åke Holmberg själv – det är bra stilistträning!)

I alla fall säger Sanna L om sitt bloggande och varför hon inte skriver om sin kända pappa eller kända sambo: ”jag vill vara personlig men inte privat”. Det är den mest uttjatade jävla klyscha jag vet (nu skrev jag som Sanna!) inom journalistiken. För det första är ”privat” alltid en privat bedömning, både för den som skriver och den som läser.Det som är privat för mig är det inte för dig.

För det andra tar man alltid för givet att det handlar om hur mycket om sin egen person man berättar; om man berättar om sina sjukdomar, sina kärleksbekymmer, sin pappas alkoholism. Det tycker inte jag att det gör. Jag tycker att personligt betyder att man skriver om något som rör ens eget liv på ett sätt så att andra berörs. Att skriva privat är för mig att skriva om något som bara rör mig och min närmaste omgivning. Då kan man skriva mail eller dagbok.

Alltför många bloggar är alltför privata, även om dom inte avslöjar sängkammardetaljer eller sjukdomssymptom (dom vore roligare om dom faktiskt gjorde det). Jag diskuterade min blogg med en bekant/kollega för några veck0r sedan. Hon tyckte jag skulle skriva mer om mina uppdrag, för då skulle jag sälja mer. Det tror inte jag. Jag har läst såna bloggar. Dom blir privata för dom rör inte mig. Dom ger mig inga nya tankar. Hanna Hellquist är min förebild; hon skriver så privat så man skäms å hennes vägnar – MEN hon har alltid något vettigt att säga som berör mig. Det är modigt att skriva så. Heja Hanna!

Jag kommer att fortsätta att kommentera sånt jag kan och förstår mig på: kommunikation och kriser. Jag kommer att fortsätta att skriva privat, för jag tror att om jag skriver privat så berör jag andra människor och det är meningen med mitt jobb. Och om kunderna har uppfattat mig som otroligt proffsig och seriös, så är det bara bra om dom ser att jag också kan vara flamsig och kul. Hela människor får fler uppdrag (och har mera kul). Heja Marianne!

www.ordochhandling.se

Annonser
Explore posts in the same categories: Kommunikation, Livet

One Comment på “Privat kan vara väldigt allmängiltigt”

  1. Annelie Says:

    Heja Marianne säger jag också, jag känner mig alltid mycket klokare när jag läst dina inlägg om något du reagerar på. Ofta situationer eller säj som berört mig också. Själv är jag är en bildbloggare mer än textbloggare och finner andra det intressant så bjuder jag på det. /Annelie


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: