Att klara det vi är satta att göra

Fullmåne över Lule älv den 2 december 2009

Varje morgon – om vädret och samåkningen tillåter – så går jag en promenad längs älven innan arbetsdagen börjar. Det är ingen munter sysselsättning, när jag vid sjutiden svänger ut på Artillerivägen i täckbyxor, mössa och tumvantar. Då sover husen och det mesta känns mörkt och ganska dystert.

Någonstans nere vid Svedjevägen när jag passerar postlådan på gamla affären och busshållplatsen där morgontidiga passagerare står och huttrar börjar jag få upp farten och modet.

Riktigt bra blir det inte riktigt förrän jag har passerat reningsverket och går in på den lilla stigen parallellt med älven. Jag tycker att det är otäckt att gå alldeles bredvid älven, den är stor, svart och kall och verkar alldeles obarmhärtig. Längre nedströms, där älven öppnar sig känns det lättare. Jag ser små holmar och glipan ner mot Luleå där himlen färgas av en gryning som kanske kommer om någon timme eller så. Då brukar jag ha kommit ganska långt i min problemlösning.

I morse var det nästan fullmåne och den reflekterades i snön. Den här tiden före jul är både olidlig och samtidigt plågsamt skön. Det är så mörkt och svart ute. Om 18 dagar vänder det. Då börjar ljuset och kraven om. Än får vi gömma oss i decembermörkret och låtsas som att vi klarar det vi är satta att göra, även om vi tvivlar klockan sju på morgonen.

http://www.ordochhandling.se

Annonser
Explore posts in the same categories: Livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: