Novembermörkret lockar fram Pettsson i mig

Blogg 069

Det är bara den fluorescerande färgen som lyser upp idag

Dom här novemberdagarna är grå. Dom börjar grått, nästan svart och sen blir dom lite gråare tills någon gång mitt på dagen när man nästan kan läsa DN vid köksbordet utan lampa. Sen bli det gråare igen.

Ute är det också grått. Himlen är grå, alarna är grå och älven är grå. Marken är grågul av alla multnande löv. Det enda somlyset upp är den flourescerande färgen på stenarna som något har satt upp i backen på väg mot skogen för att inte folk ska gena med bilen där.

Vissa dagar är lite mindre gråa. Dagar då man får ett mail från någon man inte hört av på länge, ett positivt svar på en nästan bortglömd offert eller blir bjuden på Tupperware-party. Då kan man pigga upp sig, gå en sväng i skogen och knipsa några tallgrenar till en kruka på altanen. Men man föder inga barn, man räddar inte världen, man köper inte en lägenhet i österrikiska Alperna. De grå dagarna är helt enkelt inga dagar för stora beslut.

Ändå misstänker jag att i det långa loppet kommer dessa grå dagar att vara lika mycket värda som de fantastiska, de guldglittrande och de som man trodde var oförglömliga. Jag minns fortfarande en grå dag för drygt tio år sedan då Dottern fick magsjuka och jag stannade hemma från jobbet. Jag satt i en fåtölj hela dagen och såg sidensvansarna äta en rönn ren mot bakgrund av en stålgrå himmel. Det är dagar av vila, vemod och återhämtning.

Det kanske var just en sådan dag som jag läste om Pettsson och Findus för henne. En fantastisk bok som handlar om hur Pettsson är nere och bara vill tycka synd om sig själv, medan Findus hela tiden försöker locka med gubben ut och fiska i den novembergrå naturen. När Findus ska visa gubben att han ”kan själv” och går och hämtar fiskespöet ur förrådet, så är spöet så tungt att det får även Findus i gungning. Just åt den bilden brukade jag alltid börja skratta hejdlöst och så var det novembervemodet över.

På 90-talet kände jag mig som Findus. Nu känner jag mig mer som Pettsson. Hoppas det är övergående.

Annonser
Explore posts in the same categories: Livet, Uncategorized

One Comment på “Novembermörkret lockar fram Pettsson i mig”

  1. Bloggblad Says:

    Jag är så glad för kravlöst grå dagar, speciellt när jag är ledig från jobbet och vaknar utan att känna stress och magkatarrsaningar….

    Om solen skiner är det så mycket ”måsten” som lockar… idag är det bara soffan som lockar. (För dagens skrivarpensum är redan fixat)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: