Panikångest och snö

Min julpanik är inte klappar och kort, granar och gröt. Den handlar om obokade bokningar, oringda telefonsamtal, ofärdiga seminarier och outskickade program. Och om att det bara är en vecka kvar innan alla försvinner hem för i princip en månad.

Tankarna mal mellan tre och fyra på morgonen, jag måste ställa om klockradion från P1 till P4 för att bli distraherad av en mänsklig röst i natten och kanske somna om till slut. Tunnelseendet blir ett sugrörsseende och i nacken är det någon som  hugger mig, oavbrutet, oupphörligen.

Så plöstligt har allt fallit på plats igen. Inte bara snön, utan även livet, tankarna, friden. Jag spikar upp det nyinramade familjegalleriet och får plötsligt lust att klippa kloka saker ur DN och skriva en blogg. Ingen forskare kan berätta om det var snön, söndagen eller något annat –  mer privat – som skapade min sinnesro. En bra livspartner, trevliga kamrater som bjuder på lille-jul eller kanske Gud, såsom jag känner honom (henne?).

Kanske var det snön..?

Kanske var det snön..?

Jag ropar till världen: se nåden, hur lite har vi gjort oss förtjänta av henne! Och spelar en halvhyfsad Johan-på-Snippen på det rödgula munspelet jag fick med mig hem från lille-jul.

Annonser
Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: