Mörk tandsköljningsvätska

Det viktigaste rådet inom kriskommunikation är att inte mörka vid dåliga nyheter om företaget. Om man har en konspiratorisk syn på tillvaron så är det lätt att hitta många exempel på mörkanden genom tiderna; Skandia, bostadsstiftelser som gett bättre lägenheter till styrelsemedlemmarnas släktingar, gifttunnorna i Teckomatorp etc.

Men de flesta mörkanden hävdar jag inte sker i styrelsesrum med nedfällda persienner och rituell bränning av viktiga dokument. De flesta mörkanden handlar helt enkelt om vår mänskliga, spontana reaktion att förneka det negativa som inträffar. Maken som är otrogen, telefonssamtalet från fröken  om barnet som blir mobbat, lägenhetsnyckeln som faller ner i den centimeterbreda springan mellan hissgolvet och våningsplanet – vår automatiska reaktion på allt detta är NEJ!! DETTA HÄNDER INTE MIG!!

Fast det gör det. Och så småningom kan vi släppa förnekandet och börja agera konstruktivt. Allra värst tror jag vårt förnekande är när något vi investerat tid och kraft i och verkligen TROR på, visar sig gå åt pipan.

I veckan såg vi ett lysande exempel på detta i Uppdrag Granskning när vd:n för Assa Abloy konsekvent tog deras modernaste lås i försvar trots att reportern gång på gång visade inspelningar där låset forcerats med ett bleck på mindre än 10 sekunder (t.o.m. av en liten flicka, men då tog det längre tid).

Hans svar kändes patetiska; ” Ni har använt er av en kriminell metod”, ”ni har använt er av metoder som ingår i låssmeders yrkesskicklighet och som inte bör komma ut”.  Tanken infinner sig att ett låsföretag som är angeläget att deras produkt verkligen är säker mot inbrott, borde ligga steget före och studera just kriminella metoder. Eller är det de okriminella inbrotten det säkra ASSA-låset skyddar mot?

Gör en pudel, säg att låset har defekter och erbjud uppdradering till alla dem som litat på er marknadsföring. Det är ändå bara en bråkdel som kommer att utnyttja erbjudandet. Vi andra är för lata och tror att det hemska aldrig drabbar oss.

En liknande känsla fick jag efter att ha hört pesudonyheten om att svenska tandläkare inte längre rekommenderar succéprodukten Listerine efter tandborstning, eftersom denna riskerar att skölja bort fluoren i  tandkrämen. Marknadschefen höll stoiskt fast vid att de hade en bra produkt.

Jag längtade bara efter de befriande repliken: Okej, vi slänger väl i lite fluor i flaskan då, så dom slutar gnälla!

Annonser
Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: