Om övertron på kommunikation

                                                                                

Ibland, ja till och med ganska ofta, tycker jag att vår tro på kommunikationens betydelse är överdriven. ”Bara vi pratar med varandra, så…”

På tåget mellan Kiruna och Boden reser en mamma med en fyraåring och en bebis och hon verkar trött redan i Kiruna. Fyraåringen pratar oavbrutet med sin mamma, sitt bebissyskon, sig själv och hela världen samtidigt. Mamma svarar enstavigt , men förmanar flerstavigt. Leksakerna ramlar ner på golvet och rullar iväg längs tåggolvet, trots vad mamman nyss har sagt. Till slut får hon nog och skärper rösten:

”Men du lyssnar ju inte på vad jag säger!

”Nej, jag gör ju inte det! Jag lyssnar inte på vad du säger!”

Det uppstår en andlös paus när jag och resten av tågvagnen inser att de är helt överens om detta faktum. Förmodligen är de själva förvånade. Sedan fortsätter allt som förut igen.

Eller?

Annonser
Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: