Om finanskris och vardagsoro

Kan inte låta bli att ta upp tråden om finanskrisen, mediarapporteringen och hur det påverkar oss. Jag har, av och till, under de senaste veckorna funderat över varför jag inte orar mig. Varför funderar inte jag på att byta bank, sälja eller köpa fonder och varför lyssnar jag så förstrött då bankdirektörerna försöker lugnaoss i nyhetsprogrammen?

Om detta är en fråga om kommunikation så måste man ju fråga sig om felet sitter hos sändare, mottagare eller i själva budskapet. Det är ju onekligen ett pedagogiskt problem att få folk att förstå och på ett adekvat sätt oroa sig för något så svårgreppbart som finanskriser. (Var tar pengarna vägen ?) De som agerar sändare i dethär sammanhanget; Vad vill de egentligen förmedla? Är det för att det är så motstridiga budskap som gör det svårt att förhålla sig till?

Funderar ibland på om jag som mottagare har en hög oroströskel när det gäller så abstrakta och diffusa bekymmer. jag har ägnat 25 år av mitt liv åt att oroa mig för om barnen har det bra i skolan och gör sina läxor, om lönen ska räcka till den 26:e, om jag själv ska räcka till i dragkampen mellan yrkesroll och privatliv och en oändlig rad andra vardgsbekymmer.  Då känns det nästan som lyx att fundera över vad man ska göra med ett ganska begränsat sparkapital.

Vardagsbekymmer är helt enkelt underskattade som vaccination mot finansoro.

Nu ljusnar det utanför fönstret och det ser ut att bli en vacker höstdag. Vardagen kallar!

Eva

Annonser
Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: